Låt Rit-Ola stanna

SPORTBLADET

Jesus, så dom älskar att vara i spotlight. Friidrottens unga nykomlingar är den första sportgenerationen som har TV i blodet.

Därför blev bleka Finnkampen ändå en av årets höjdpunkter i sportrutan.

Ida Nilsson. Frågan är om ens Smålands friidrottsvänner visste vem Högbytjejen var innan Finnkampen. Efteråt är hindertjejen Ida det typiska tecknet på varför de unga svenska friidrottarna inte behöver gå i imageskolor. De har fått modern TV intravenöst och kan grubbla över annat än kameraskräck. De bara är sig själva; extroverta, coola, karismatiska. Diverse mediacoacher kan börja leta andra kunder.

Vi vet hur kvinnlig svensk långdistans såg ut förr; räddhågset, blygt, Birgit Bringslid-steg 100 meter bakom. Efteråt rakaste vägen ut till omklädningsrummet och hem utan att passera banketten.

Ida Nilsson vann hinder i finnkampen. Hinder är knappast en kioskvältare som drar miljoner till tv-sofforna. Men Ida fick grenen att för tio minuter verka lika hipp som Kitesurfing.

I sitt eget huvud utförde hon det som Christian Olsson gjort för tresteg, Kajsa- Staffan-Stefan för höjd, Kirsten Berlin för kvinnligt stavhopp och, självfallet, Carolina Klüft för mångkampen. Efter loppet sökte hon kameran innan andningen ens återkommit.

När unga friidrottare som dessa kliver in i rutan fattar man att något har hänt. Allt kanske inte är på gott, tycker vi nostalgiska kutym-talibaner, men det är rysligt uppfriskande för stunden.

Frågan är vilken som blir nästa stenåldersidrott som går genom samma metamorfos. Fotbollen har ännu så länge bara kommit till raffiga frisyrer och häftigt Rosengård-tugg. Simningen är steget före.

Allsvenskan i fotboll är fortsatt så het att publiksnittet närmar sig siffror som man trodde försvann med Rekordmagasinet. Men det här betyder inte att "Fotbollskväll", SVT:s allsvenska veckomagasin, automatiskt behåller sina tittare. Tvärtom är formkurvan lika nedåtgående som IFK Göteborgs.

Från dryga miljonen när programmet var färskt har man i sommar varit nere på 300-400.000.

Det hjälper föga att spalter som denna ständigt hyllar programmet. Det börjar bli uppenbart att det inte räcker att Mats Nyström inför nästa säsong sopar studion med en Nilfisk. Något måsta hända: i personalen, i formatet.

I det läget har man nu ett straffsparksläge som Kennet Andersson inte ens skulle missa med skridskor.

Nästa vecka återkommer Wernerson efter sin uppmärksammade sjukdom. Det är då meningen att de senaste månadernas bisittare Rit-Ola Andersson återgår till sin arbetsgivare Canal+. Förhindra det. Låt Ola vara kvar. Hans pettimeter-analyser av matchsekvenser är ett lysande komplement till Wernersons buttra oneliners och Nyströms spelat sävliga funderingar. Dessutom får man en match Stockholm-Göteborg som bara den kan höja intensiteten.

Brittiska "Match of the day" har alltid kört med två tyckare som ger och tar, provocerar, retas lite. Jag tror att även "Fotbollskväll" skulle må bra av det. Det är ju ändå studiosnacket, sällan matchbilderna, vi talar om på tisdagarna, eller hur?

Bisittaren Patrick Englund är bra. Annars ger Femmans fotbollssändningar, som nu senast ryssmatchen, mig en ryggmärgsreflex: borde inte någon starta en insamling och köpa tillbaka EM-kvalet till någon av kanalerna som kan fotboll?