America’s Cup - men för vem då egentligen?

SPORTBLADET

ROM

Vad har gemene man egentligen för intresse av att ett antal multinationella företag och deras stenrika ägare investerar hundratals miljoner kronor för att vinna en seglartävling på andra sidan jordklotet? Ingenting naturligtvis.

America"s Cup-febern stiger i Italien. Folk laddar upp med fulla kaffetermosar och sitter och tittar på avancerad datagrafik på tv mitt i natten. Några levande bilder har hittills inte synts till.

Victory Challenge är visserligen en svensk båt med en svensk ägare, men de enda som har någonting att vinna på en seger är familjen Stenbeck, Metro och Tele2.

Men America"s Cup seglar upp på sporthimlen som nästa stora evenemang som ska utnyttjas maximalt kommersiellt. Det här är verkligen en tävling där industrimagnaterna förenar nytta med nöje. Sol, vind och vatten ger en ny fräschör och exklusiv air till vilken produkt som helst.

Fläktarna från Nya Zeeland blandar till och med upp den unkna luften i underjorden och blåser in i tunnelbanevagnarna världen över, där trötta knegare bläddrar förstrött i sina Metro.

Detta är åtminstone marketingfolkets tvärsäkra kalkyl och den stämmer säkert. Det italienska modehuset Prada har sålt många fula grå träningsoveraller och seglarskor tack vare segern i Louis Vuitton Cup 1999. Den gången var Pradas båt Luna Rossa outsidern som akterseglade etablissemanget och i finalen utmanade den nyzeeländska vinnarbåten Black Magic.

En jättelik sponsorcirkus - för kärnkraftsbolag

I år tror en del italienska bedömare att Victory skulle kunna bli tävlingens överraskning. Det brukar gå bra för gröngölingarna.

Kort sagt, America"s Cup följer samma utveckling som alla andra stora sportevenemang. Tävlingsmomentet blir alltmer en ursäkt för en jättelik sponsor- och mediacirkus som i sin tur får delvis oväntade konsekvenser. Den franska båten Le Defi Areva sponsras av ett jättelikt kärnkraftsbolag. Det räcker antagligen med lite måttlig framgång i tävlingen för att Areva ska framstå som ett riktigt hemtrevligt energibolag.

Men det tänker Greenpeace sätta stopp för. De båtburna miljökämparna har redan försökt äntra Areva och deras regnbågsfärgade lilla farkost kommer säkert att dyka upp fler gånger under tävlingen, som en envis flugskit på en i övrigt perfekt spegel.

Lite politik finns det faktiskt också bakom den andra italienska båten i tävlingen, Il mascalzone latino. Namnet betyder den latinske lymmeln och båten är registrerad hos det kungliga napoletanska seglarsällskapet Yacht Club Canottieri Savoia.

Någon kung finns som bekant inte längre i Italien. Men klubben har anor som går tillbaka till den tid då kungafamiljen Savoia styrde landet. De tvingades lämna Italien efter andra världskriget.

Det italienska parlamentet beslutade dock nyligen att kungligheterna får komma tillbaka till Italien som vanliga medborgare. Deras kontroversiella återkomst är beräknad till Neapel i mitten av oktober. Den latinske lymmeln ger dem utan tvekan en viss synlighet. Förr eller senare kommer säkert prins Emanuele Filiberto (han heter faktiskt så) att dyka upp på kajen i Auckland.

2 000 tv-timmar - och i år lär det bli fler...

Nu talas det visserligen inte särskilt mycket om seglarsällskapen i America"s Cup. Men synlig är tävlingen i allra högsta grad. 1995 producerades 720 tv-timmar världen över kring det fem månader långa evenemanget. 1999-2000 hade bevakningen ökat till 2 000 timmar och ännu mer lär det väl bli i år.

Överklasstävlingen på andra sidan jordklotet måste ju bli var mans passion. Italienarna drar parallellen till formel 1 och beröringspunkterna är förstås många.

Men America"s Cup har några naturliga fördelar som är svåra att slå. Man förstår att de som lever på sportsponsring gnuggar händerna. Det är ju så oemotståndligt vackert. Vad är Monzas eller Indianapolis bensinstinkande racerbanor mot att tävla på ett livs levande hav? Vad är bilarnas ilskna vinande mot ljudet av segel och vågor? Vad kan vara mer oförutsägbart och spännande som motståndare än vinden?