Vad vore livet utan Canal +?

SPORTBLADET

Canal+ fyller jämnt den här månaden. 5 år har den hunnit bli, den lille parveln som hösten 1997 inledde sina sportsändningar med allsvenska matcher.

För att året därpå, 1998, på allvar braka in i våra tv-salonger när man snodde åt sig den engelska ligan från TV4.

Åtminstone från det här håller kommer vid högtidsdagen innerligt kända gratulationer. Det kan rent av anlända en och annan väldoftande tagetes till sportchef Peter Harryson och de andra på kanalen.

En första känsla av irritation över kanalens våldförande på "Tipslördag", det lördagsblocket höll i det skedet på att bli lika heligt som "Tipsextra" varit innan, har nämligen i dag förbytts i oändlig tacksamhet.

Inte nog med att Canal+ ger oss ett ständigt utbud av högkvalitativa livesändningar från Premier League, Serie A, allsvenskan, elitserien och NHL. Därtill alltid med en hög lägstanivå från kunnigt pratglada herrar - alltid herrar! - som Arne Hegerfors, Niklas Holmgren, Anders Fredriksson, Ola Andersson, Jesper Hussfelt, Stefan Thylin, Lasse Granqvist och Anders Parmström.

Till och med Fyran och SVT påverkas

Nej, dessutom så har åtminstone den här spalten fått intrycket att Canal+ satt en standard för livematcher i tv, som till och med positivt påverkat giganterna SVT och nämnda Fyran.

Innan Canal+ fick vi sällan eller aldrig uppleva rörliga kameror ovanför målet eller i linje med en offsidespringande Peter Ijeh.

Nu är sånt legio alltifrån VM-kval på SVT till Örebro-Sundsvall via com hem. För att bara nämna ett par exempel på kanalens alltid ambitiösa jobb.

Möjligen kan det också vara så att Canal+ totala fokuseringen på idrotten hjälpt till att hålla sådana tendenser på armlängs avstånd i andra kanaler.

Hos Canal+ finns inte en SMS-omröstning så långt mobilen når, inte ett jippo, inga publicitetskåta Rolodex-kändisar, inte ens reportrar iklädd fluga.

Vi tittare är OÄNDLIGT tacksamma även för det, eller hur?

Beroendeframkallade sändningar

Under året har det gått åtskilliga rykten om en förestående försäljningar av Canal Plus, försäljning och oklar fortsättning. Detta som en följd av skabrösa investeringar i inledningsskedet, och att det därtill knakar i bolagets moderkoncern Universal Vivendi.

Som drabbad av kanalens halvt beroendeframkallande sändningar är det klart att man då känner en viss abstinensfrossa sprida sig.

Företrädare för kanalen brukar dock bedyra att det inte är någon som helst fara för svenska Canal+.

Att det tvärtom går mycket bra här uppe i Norden.

Man får hoppas att det stämmer. Några officiella siffror för hur många som tittar får vi inte, tyvärr.

Skål, tamejfan!

Se bara på utbudet under november: allsvenskans avslutning, sex matcher i elitserien, tio från NHL, 15 i Premier League (bl a Manchester U-Manchester C) och 13 från Serie A.

Kort sagt: vad vore livet utan Canal +? Grattis och skål, tamejfan!

Senast hyllade tv-krönikan ett inslag av reportern Per Nunstedt i "Tipslördag", om krisen i IFK Göteborg. Reportaget är fortfarande värt ovationer.

Dock var det fel reporter som ärades. Det var naturligtvis Ola Wenström som gjort de belysande nedslagen vid Gamla Ullevi.

Spalten skäms, tamejfan.

TV4:s Bosse Berglund borde nog ha frågat råd från Fredrik Ljungberg innan han gick till frisören...

Bäst

Sämst