Tina Nordlund drabbad av anorexia

Slutar med fotbollen

SPORTBLADET

STOCKHOLM

Tina Nordlund, en av svensk damfotbolls största profiler, går sitt livs match utanför planen.

Umeå IK:s stjärna har drabbats av anorexia.

Hon har tagit beslutet att sluta spela fotboll.

Tina Nordlund i en match förra säsongen.
Foto: Lasse Allard
Tina Nordlund i en match förra säsongen.

I en telefonintervju med TT berättar Tina Nordlund om den svåra sjukdomen som drabbat henne. Om hur hon kom till insikt om att hon var anorektiker och hur hon har börjat bearbeta sjukdomen.

- Det är svårt att säga exakt när jag blev sjuk, säger hon. Jag har mått väldigt dåligt och mina närmaste har ju märkt på mig att något var fel. Och när jag blev visad en hemsida om anorektiker kom jag till insikt och blev väldigt rädd. Alla symptom stämde på mig. Både kroppsliga och psykiska. Anhöriga fick mig att söka professionell hjälp.

- Det var någon månad sedan. Men man har svårt att ta till sig det.

Tina Nordlund har sökt hjälp av psykolog och dietist. Ett första steg tillbaka till ett normalt liv från den synnerligen allvarliga sjukdomen. Ätstörningar och självsvält är de typiska symptomen.

Första steget taget

- Jag är mitt inne i processen. Första steget är att inse att man är sjuk och att söka hjälp. Man behöver inte gå omkring som ett skelett för att vara anorektiker. Det går fort utför när man börjar tappa i vikt. Folk som inte känner mig tycker nog inte att jag ser anorektisk ut, men det är ju inte så konstigt med tanke på det kvinnoideal som råder just nu. De som känner mig har däremot reagerat på min snabba viktnedgång. Men det är inte i kilona det sitter. Det är i tankarna. Det får man inte glömma. Det kan ta upp till sex, sju år innan man blir helt frisk. Det är så individuellt.

- Steget från att vara sund och målmedveten på ett normalt sätt samtidigt som man är elitidrottare och har stora krav på sig tills man blir anorektiker är väldigt hårfint. Elitidrottare är ju den största gruppen som drabbas. Man får ett fruktansvärt kontrollbehov.

- Jag åt väldigt lite och väldigt små portioner när det var som värst. Jag äter bättre nu än förut, men det är fortfarande jobbigt. Men just att sätta i gång och äta är ungefär tio procent av hela sjukdomen. Det är så mycket annat runt omkring som blir drabbat, humöret framför allt.

Tränade stenhårt

Tina Nordlund har gått fotskadad sedan i januari och inte kunnat spela fotboll. Hon har ändå tränat på egen hand. Samtidigt som anorexian kommit smygande.

- Foten är ännu inte läkt, säger hon. Men jag har tränat själv ända fram till för någon månad sedan. Väldigt hårt och väldigt mycket och väldigt maniskt. Allting har kretsat kring mat och träning. Man skärmar av omvärlden mer och mer och blir väldigt osocial.

- Men nu får jag inte träna. Det skulle kunna förvärra min sjukdom.

Tina Nordlund har länge tillhört affischnamnen i svensk fotboll och 2000 fick hon Diamantbollen som Sveriges bästa kvinnliga fotbollsspelare. Det var bara några veckor sedan som det spekulerades i att den 25-åriga högerkantspelaren var på gång till storsatsande Djurgården/Älvsjö.

Nu ser hon fotbollskarriären som avslutad. Däremot har hon fortsatt med journaliststudierna i Umeå.

- Jag har klarat den första tentan faktiskt, säger hon. Skolan är viktig för mig men det är väldigt svårt att koncentrera sig.

Tillbaka till livet

- Just när det var tal om Djurgården/Älvsjö var jag på väg att få insikt om min sjukdom. Nu ska jag ta beslutet att sluta spela. Det viktigaste nu är att må bra igen och bli frisk från det här. Jag måste hitta tillbaka till mig själv och till livet. Jag vill ju med det här också försöka hjälpa andra att ta tag i det i tid. Man behöver som sagt inte se ut som ett skelett för att vara sjuk, men man blir fort ett skelett om man inte tar tag i det.

Tina Nordlund säger att det inte är i kilona sjukdomen sitter, utan i huvudet och hur man mår. Hennes närmaste omgivning började till slut reagera.

- Det är ju trots allt en sjukdom som syns och innan det börjar ryktas och spekuleras vill jag gå ut och berätta om det med egna ord. Jag har ju inte varit med på slutet på banketter och avslutningsfester. Tjejerna i laget vet om min sjukdom nu och förhoppningsvis rätas många frågetecken ut.

Peter Wikström/TT