Anorexia nervosa, självsvält, är en ätstörning som till huvudsakligen drabbar unga kvinnor, från yngre tonåren upp till 30-årsåldern.

Såväl psykologiska som ärftliga faktorer tros ligga bakom. En viktig faktor är västvärldens moderna, slanka skönhetsideal. Modeller, balettdansare och elitidrottare är några grupper som löper extra stor risk att drabbas av anorexia.

Karaktäristiskt för sjukdomen är

• självförvållad viktminskning på grund av fettsnål kost, laxerande och vätskedrivande läkemedel samt kräkning.
• en vikt som konstant är lägre än 85 procent av den förväntade. Vid allvarlig viktminskning med 20-25 procent krävs i regel sjukhusvård.
• hormonstörningar med försenade eller uteblivna menstruationer.
• ett tvångsmässigt motionsbehov.
• en stark rädsla för fetma och viktökning.
• att tankarna kretsar kring mat och kalorier.
• att man sätter upp regler för måltider och motion.
• att man sätter som mål att nå en låg vikt.

Den genomsnittliga sjukdomstiden är tre år. I de flesta fall går sjukdomen över, men utan behandling riskerar den sjuka att dö av svält eller begå självmord.

Första steget att behandla anorektiker är att stoppa självsvälten. Därefter måste patienterna lära sig att äta normalt. För det krävs oftast behandling av läkare och/eller psykolog. Kostrådgivning, samtalsterapi och medicinering är några metoder.