Proffsboxning på Åland – ett kalkonslott från TV 3

SPORTBLADET

I ett av sina tidiga mästerverk sjunger Ulf Lundell lätt cyniskt om ett Kalifornien med 23 tv-kanaler. Det har runnit mycket digitala nollor och ettor under broarna sedan den texten skrevs. Detta blev brutalt uppenbart när TV 3 i helgen bjöd halva svenska folket att sofftitta på bältesboxning från Mariehamn.

Hur många kanaler man än skaffar sig, hur mycket sport man sedan än stoppar i sig via dessa, nog finns det ändå överraskningar, för att inte säga chocker, att hitta endast ett zapp, ytterligare en kanal, bort. Och de som påstår att sport i tv ser ungefär likadant ut i alla kanaler har inte bara fel. De har jättefel.

För något av en chock var det att första gången stifta bekantskap med den skandinaviska proffscirkus som MTG-koncernen under senare år tagit svensk tv-copyright på. Detta i bland annat TV 1000.

Matchbilder har givetvis fladdrat förbi i andra kanaler. Men för den här spalten var det premiär att få uppleva hela konceptet boxning ”the MTG way”.

TV 3 öste på

Det sparades definitivt inte på krutet. Robert Aschberg agerade ringmaster.

Dokusåpan "Fame Factory" bidrog med nationalsångare. ”Fröken Sverige”-tävlingen levererade brudar som trippade förbi med rondsiffrorna på eleganta skyltar. Den som missat att den tävlingen inte längre sänds i Fyran blev uppdaterad nu.

Kunde ge mig tusan på att jag även såg TV 3:s programchef Kalle Jansson svischa förbi med en flaska ammoniak i näven, men just där kan jag i pur förvillelse ha tagit miste.

Saknades gjorde egentligen bara Aschbergs hund och Gert Fylkings rosa Adidas-overall.

Det sistnämnda plagget befann sig antagligen hemma hos idrottsminister Mona Sahlin för att diskutera den svenska proffsboxningens framtid, seriöst idrottskunniga emellan.

Helhetskänslan blev en pardonlös mix av ”Aschberg”, ”Baren” och musikgalan ”Swedish Hit Awards” (där Aschberg dagen därpå dök upp igen). I det läget önskade sig nog boxningsfantasten Lundell, om han såg spektaklet, att det blivit kvar vid totalt två kanaler.

Död leopard runt höften

Men när man väl kommit över denna inledande omskakande upplevelse så bjöds faktiskt på riktigt bra sport-tv.

Paolo Roberto, som bar en nyligen dödad leopard runt höft och länd, är en begåvad showman och en heroisk kämpe.

Produktionen var begåvat tät, jacket i Robertos panna kändes stort som Kungsträdgården.

Kameror susade proffsigt förbi och över boxningsringen på Åland. Åke Unger och Armand Krajnc agerade informativa, lagom uppeldade ciceroner.

Vi slapp den Steffen Tengstad som samtidigt skrek gallan upp i strupen i TV 1000.

När fajten sedan inleddes i ett ursinnigt tempo, motståndaren Raul Eduardo Bejerano råkade ut för två nära-canvasen-upplevelser redan i den första ronden, då fanns det ingen tvekan om varför proffsboxning ständigt är en porlande önskebrunn att ösa ur för sociologer, filmare, författare och stundom tv-recensenter.

Kalkonslott

Men helt kunde den här spalten inte skaka av sig känslan att den upplevt ännu ett kalkonslott från TV 3. Kanalen som alltför ofta behandlar sport som den behandlar pruttande engelsmän tangerade något liknande även här. Folk vill garva och frusta, folk vill inte lära sig nåt i tv-soffan, sånt kan dom syssla med i dom fisförnäma kanalerna. Ungefär.

Om proffsboxningslobbyn ska lyckas med att få bort det absurda förbudet bör de nog snarast skaffa sig fler tv-vänner än TV 3.

Men denna första kväll med samtida svensk proffscirkus hade sina poänger.

Medges.

Lars Nylin