Ljungberg - en dryg diva eller bara blyg?

SPORTBLADET

Han kom som ett yrväder en novemberafton, med en guldboll i en svångrem om halsen.

Ja, det var faktiskt en svångrem som prydde Ljungbergs bringa under Fotbollsgalan. Vilket i och för sig inte är något att haka upp sig på. Om det nu inte vore så att klädseln faktiskt spär på det där mystiska med Ljungberg. Det där mystiska som gör det alltför lätt att tycka illa om honom.

Fredrik Ljungberg - en svensk som berör och upprör.
Foto: AP
Fredrik Ljungberg - en svensk som berör och upprör.

Är han stöddig eller bara blyg? Har han stark integritet eller är han dryg?

Med Ljungberg har man banne mig ingen aning.

Vilket känns frustrerande i ett land där man känner sig trygg av att placera in alla människor - kändisar i synnerhet - i något slags fack. För när man har gjort det vet man automatiskt hur de reagerar i olika situationer, ungefär vad de ska säga och tycka.

När det gäller Ljungberg kan man inte ens ana sig till vilken frisyr han ska ha nästa gång. Och när det är dags för Fotbollsgala drar spekulationerna igång med en dignitet som bara Madonna eller Springsteen kan mäta sig med.

Han kommer inte för han har ingen lust. Han bryr sig inte. Är för trött eller vågar inte hålla tal.

Rykten som enligt Ljungberg själv är helt tagna ur luften. Skulle jag nobba att ta emot det finaste pris man kan få som svensk fotbollsspelare?

När det gäller Ljungberg har man banne mig ingen aning.

Ruskar på huvudet

Under fotbolls-VM kastade han omkull Mellberg i ett plötsligt raseriutbrott.

Han klär sig i uppseendeväckande, närmast utstuderade, kreationer. Ganska ofta ruskar han på huvudet mot lagkompisen som missar ett pass. Vad har han gjort i landslaget, två mål på 35 landskamper? Det händer ju inget, bara en massa bolltrampande och gnäll på medspelarna. Och hur ofta är han med? Så fort han får lite ont tackar han ju nej, för att spela i Arsenal några dagar senare tuggar kritikerna. Ljungberg är en diva, en kärring. Det är sanningen minsann.

Nervösa tics

Så plötsligt slår han om. Som i TV 4:s intervju sent i måndags kväll där han blygt konstaterade att det här priset visar väl att jag i alla fall har gjort någonting rätt. Och så for handen omotiverat upp mot kinden, upprepade gånger. Som någon slags nervösa tics.

Stackars pojk, han är ju bara osäker. Tänk på att han är stjärna i en av världens bästa ligor. Ingen annan svensk spelare når upp till det säger fansen. Ljungberg har äkta star quality, det är därför han beter sig som han gör. Så lyder den verkliga sanningen.

Hur det ligger till är det nog inte många som kan svara på. Klart är dock att kollegornas applåder under Fotbollsgalan var relativt avmätta. I förhandstipsen inför galan nämndes han bland få av de tidigare pristagarna.

Borde gå till Källström

Peter Larsson gick till och med så långt att han sa att känslomässigt tycker jag den ska gå till Källström. Det borde betyda att han ansåg något annat - rent förnuftsmässigt - något som inte stämde särskilt bra överens med hjärtats åsikt.

Ljungberg är stor, så långt är de flesta överens. Kanske är han dessutom både blyg och dryg. I någon slags odefinierbar kombination. När det gäller Ljungberg har man banne mig ingen aning.

Erika Strandell (sport@aftonbladet.se)