Det nya Idrotts-Sverige

Hanin, 11: Gärna spela - men inte utan huvudduk

SPORTBLADET

Hanin Altamimi, 11, hade aldrig sportat när hon kom till Sverige som flykting från Irak för ett år sedan.

Nu är hon är ett av 20 flyktingbarn på Stockholms första idrottsskola för låg- och mellanstadieelever.

Och idrotten blev snabbt ett sätt för Hanin att komma in i gemenskapen på skolan.

tjejerna i fokus Hanin Altamimi hade aldrig sportat när hon kom till Sverige för ett år sedan. ”Jag ser jättemycket fram mot idrottslektionerna”, säger hon.
Foto: jerker ivarsson
tjejerna i fokus Hanin Altamimi hade aldrig sportat när hon kom till Sverige för ett år sedan. ”Jag ser jättemycket fram mot idrottslektionerna”, säger hon.

Lilla Nybohovsskolan i Liljeholmen har tagit fasta på idrott som integration. Bredvid skolan ligger en flyktingförläggning - och var fjärde av de 150 eleverna har invandrarbakgrund.

- Vi fick ett jättebra stöd från alla föräldrar när vi lade om till en sportprofil i undervisningen: att barnen ska få röra på sig var ett argument som alla skrev under på, berättar Kicki Billing, rektor och en av initiativtagarna till mer idrott på schemat.

Hanin är en av många nyanlända elever som tycker att sporten har gjort det lättare att lära känna varandra i skolan.

- Vi hinner umgås på idrotten. Vi har jättekul, och det fortsätter vi med på rasterna. Jag ser jättemycket fram mot idrottslektionerna, säger Hanin.

I Irak var idrotten förbehållen hennes bröder - sport tänkte hon inte på alls. Nu har badminton och tennis snabbt blivit favoriterna. Men huvudduken tänker Hanin inte överge - den bär alla kvinnor i hennes familj, här i Sverige och i Irak.

- Den tillhör vår tradition, och den är inget hinder när jag tränar, säger Hanin lågmält.

Ingen ifrågasätter schalen

Än så länge är den inget problem. Här i skolan är det ingen som ifrågasätter hennes schal. Frågan är om valet kommer att vara lika lätt om hon blir riktigt duktig och vill börja tävla. För Hanin känns det ännu avlägset.

- Integration är ett jobb: det går inte över en natt. Vi har jobbat hårt för att få våra flyktingtjejer att tycka att idrotten är intressant över huvud taget.

Det har blivit snabba framsteg - även om man fått jobba hårt med killarna också.

- Det var ett gäng som ifrågasatte om tjejerna verkligen skulle idrotta. Vi förklarade att så går det till i Sverige: alla deltar, punkt slut. Nu har vi inga problem alls med blandade klasser i idrotten, säger Jens Wallin.

Leker fram språket

Också språket får sig ett lyft på idrottslektionerna, menar lärarna på skolan.

För att förbereda invandrareleverna när det gäller svenskan går de i svenskundervisning i en särskild förberedelseklass - medan all annan undervisning är gemensam.

- Idrotten i de här åldrarna är ju fortfarande lek, och bidrar till att just leka fram språket, säger Kicki Billing.

Än så länge klarar man verksamheten på skolan utan särskilda anslag.

- Vi har föräldrar som ställer upp ideellt som tränare och ledare. Också där ser vi att idrotten verkligen förenar - både barn och föräldrar blir engagerade, säger Kicki Billing.

Idrott förbrödrar. Det är parollen när de svenska idrottsförbunden nu börjat jakten på framtidens stjärnor bland Sveriges invandrarungdomar. Miljonprogrammens invandrartäta områden bidrar redan med färgstarka förebilder i den svenska idrottseliten. Men det finns mycket kvar att göra: inte minst för att nå ut till invandrartjejerna. Sportbladet har besökt några eldsjälsprojekt som gått i bräschen - med kanonresultat.

Camilla Svenonius