Berlusconis filosofi - ett lyft för Milan

SPORTBLADET

Kampen om "lo scudetto" har inte ens kommit halvvägs.

Men spekulationerna om vem som vinner ligan i maj är förstås redan i full gång. Just nu skiljer det bara två poäng mellan de fyra bästa lagen Milan, Juventus, Lazio och Inter.

Inter utsågs till ligasegrare redan vid säsongsstarten, men under de senaste veckorna har det varit si och så med framgångarna. Gårdagens övertygande seger i Champions League, ger dock nya argument åt alla de som tippar Inter som säsongens vinnare.

För bara några dagar sedan var det annat ljud i skällan. Inter förlorade derbyt mot Milan i lördags och klubbens ägare Massimo Moratti skällde ut tränaren Hector Cuper efter notor.

I går fick argentinaren Cuper revansch i dubbel bemärkelse. Tre av Inters fyra mål var latinamerikanska (Almeyda, Hernan Crespo och Alvaro Recoba). Men kontinuitet och psykisk uthållighet är Inters problem sedan gammalt. Och ligan är fortfarandelång.

En mästare i att finna balans

Dessutom har Inters ärkefiende Milan lyft sig i håret.

Eller rättare sagt: Berlusconi har lyft sin klubb i håret. Det är synd att han ägnar sig åt politik.

Berlusconi hade varit perfekt som landslagstränare! Han är en mästare i att hitta den rätta balansen mellan uppmuntran och konstruktiv kritik, hot och löften. Och eftersom han gav sig in i fotbollsbranschen för att sälja tv-reklam i pausen mellan halvlekarna (Italiens premiärminister äger tre rikstäckande tv-kanaler), vill han att laget ska spela underhållande fotboll.

Inget ont som inte har något gott med sig. I förrgår vann Milan mot Real Madrid i Champions League, i lördags tog de hem Milano-derbyt. Tränaren Carlo Ancelotti har gjort Berlusconis filosofi till sin.

Milan har för närvarande både ligans starkaste anfall och bästa försvar. Till och med gamla klippor som Paolo Maldini och Billy Costacurta spelar bättre än någonsin. Så här långt stämmer allt för Milan.

Cragnottis finansiella dynga

Det gör det för Lazio också, mot alla odds. Medan klubbens ägare Sergio Cragnotti sjunker allt djupare ner i sin finansiella dynga, går laget från klarhet till klarhet. Sällan har de elaka italienska fotbollstyckarna visat sådan respekt för en tränare som de gör just nu för Roberto Mancini. Han tycks ägna sig åt fotboll i dess renaste form. För Mancini är det bara laget och matcherna som gäller. Han skapar harmoni och entusiasm i en omöjlig situation. Lazio spelar som en symfoniorkester. Eller är det desperationen som får Lazio att ge allt?

Detta oförklarliga i Lazios framgångar gör klubben extra spännande för italienarna. Det är mer än man kan säga om Juventus. Statistiskt har ingen större chans att vinna. Medan de andra snackar, jobbas det i Turin.

Juventus sköter ligan som "business as usual". Då och då glimtar det till för att motståndarna ska komma ihåg att de har med yrkesmän att göra.

Det är denna proffsiga men kalla vinstmaskin som ska möta Roma på Olympiastadion på söndag. Roma som antagligen bara kommer att vinna priset som årets martyrer och kverulanter. Lagets motgångar beror nämligen aldrig på taktiska fel eller spelarmissar.

Roma är offer för den Stora Sammansvärjningen. Och vem har ork att ta itu med den?

Kristina Kappelin