Här slutar en svensk epok

Det är som att svära i kyrkan - men ska Bengan sitta kvar?

SPORTBLADET

ESPINHO

Händerna rör sig blixtrande snabbt fram och tillbaka och ibland med ett ryck i sidled.

Franske förbundskaptenen Claude Onesta hittar inte de rätta engelska orden. Han använder snabba händer i stället för att visa hur dagens handbollsspelare måste röra sig.

Sen säger han: "Sex noll är dött."

Frankrike har precis slagit Sverige och skickat ut oss i ovissheten och så står den franske förbundskaptenen och dödförklarar svensk handbolls trygghet. Tyvärr har han rätt.

Sex noll är inget tennisresultat. Det betyder alla sex utespelarna inne på egen linje när motståndarna anfaller. Försvarsspelet som Sverige finslipat till fulländning och som varit själva grunden för de enorma framgångarna från 1990 och framåt.

Sex noll håller inte längre.

Kanske har Algeriet varit inne på helt rätt linje men inte lyckats fullt ut. Kaoshandboll med snabba fötter och irrationella rörelser för att bryta motståndarnas intränade anfallsmönster. Det är åt det hållet handbollen är på väg.

Sveriges landslag innehåller flera av världens snabbaste handbollshjärnor.

Det räcker inte heller längre.

Jag dödförklarar inte svenska handbollslandslaget för att det är chanslöst mot Frankrike. Det vore korkat. Sverige slår fortfarande de flesta andra av världens landslag och Frankrike är förmodligen det allra bästa som finns just nu.

Ska de gamla & Bengan bort?

Det svåra för svensk handboll i det läge vi har hamnat i är hur långt framåt som man ska våga se. Är det fortfarande så givet att det gamla gardet ska ges en möjlighet att spela hem det OS-guld som saknas? Även om de flesta av de som varit med här i Portugal är Sveriges just nu individuellt sett bästa spelare och förmodligen är det även nästa år är det inte helt säkert att det är bäst för svensk handboll att fortsätta att satsa på den här truppen.

Jag vet att det är som att svära i kyrkan, men är det ens säkert att Bengt Johansson är bäst lämpad att leda svensk handboll in i en tvungen förnyelse?

Alla idrottens framgångssagor tar slut någon gång. Oftast därför att tron på sitt eget framgångsrecept till slut bara blir till en tro. Det svåraste är att utvecklas när man har nått toppen.

Sverige har spelare som kan spela vilken typ av handboll som helst. Det vi måste fråga oss är om den handboll som vi vill spela är bra nog eller om det finns ett modernare och mer effektivt spel. Något känns inte helt rätt när man hävdar att försvarsspelet är nyckeln till segrar samtidigt som dagens matcher så gott som alltid innehåller åtminstone 50 till 60 mål.

Det är anfallsspelet som man vinner matcher på i dag och det är där som Sverige har klickat när det verkligen har gällt. Kantspelet kom ingenstans mot Frankrike. Alla våra motståndare har visat upp ett tyngre och effektivare skytte från distans.

Vi åker hem från Portugal med ett positivt svar - Kim Andersson har kvaliteterna för att bli en modern skytt i världsklass.

I övrigt tar vi med oss en massa frågor som man nog ska ta sig en rejäl funderare över innan det körs vidare i samma hjulspår.

Ungern förlorade fyra...

Vi var chanslösa mot Frankrike men till slut hamnade vi likt förbannat ändå i ett målskillnadsavgörande.

Sverige, Slovenien och Ungern fick alla två poäng.

Hade vi slagit Ungern med sex mål i stället för ett hade vi haft fortsatt chans till OS-spel i matcher om femte till sjunde plats.

Den chansen gick nu till Ungern som har förlorat fyra matcher i VM.

Utslagna Sverige har förlorat två.

Fem punkter för att lyfta svensk handboll igen

Stefan Alfelt