Skandaler & skrällar - så gick det efter OS

Sportbladets Lars Nylin om den avstängdes comeback, Baxters dopnings- lycka och Kopats bortglömda karriär

1 av 6 | Foto: AP
fuskarens ansikte Johann Mühlegg fick behålla två guldmedaljer – och tänker göra comeback efter sin dopningsavstängning.
SPORTBLADET

Vinter-OS 2002 blev knappast den uppvisning i puritansk renlevnad och måttfullhet som nästan förväntades på förhand. Spelen gick trots allt i mormonernas huvudstad Salt Lake City.

Nej, skandalerna och skrällarna serverades på löpande band.

Hur gick det efteråt för huvudpersonerna?

Sportbladet vet.

JOHANN MÜHLEGG - SKURK

År 2006 arrangerar Torino vinter-OS. Räkna kallt med att Johann Mühlegg finns på plats i spåren. Det enda som kan hindra den då 36-årige Mühlegg från att deltaga är om internationella skidförbundet innan dess livstidsdiskvalificerar honom. Och några sådana planer tycks inte finnas.

Tvärtom så är han fortfarande innehavare av två guldmedaljer från Salt Lake City, bara i avslutande femmilen blev han fråntagen sin belöning.

Det var i somras som Mühlegg meddelade att dopningsskandalen i Salt Lake City inte knäckt honom. Tvärtom. "Jag tränar stenhårt för en comeback i världseliten om två år" avslöjade tysken, som blev spanjor, för sin gamle norske tränare Ola Berget. Träningen sköter han som vanligt hemma i villan i Madrid, på hög höjd i italienska Stelvio, eller uppväxtmiljön i Bayern.

Mühleggs inställning är nu ingen chock. Vi talar om en kille som tagit underliga beslut förr. 1994 bröt han med sin tränare Georg Zipfel. Mühlegg var övertygad om att hans dåliga resultat berodde på att Zipfel placerade olämpliga substanser i Mühleggs näringsdrycker. 1995 lämnade han sin hustru och bildade i stället en snäv krets som många vill beskriva som en sekt.

Allt med rejält ortodoxt katolska förtecken. 1996 fullföljdes brytningen med hans tyska bakgrund, då blev han spansk medborgare, han blev en "Juanito".

Men även om Johann Mühlegg påstår att han är tillbaka går det i alla fall på en plats att utläsa att tiden stannat för skidkungen som för ett år sedan blev idrottens fulaste dopningstryne bredvid Ben Johnsons. Den platsen är hans hemsida på internet. Där har inget hänt sedan 24 februari 2002. Det var då dopningsavslöjandet kom.

Fotnot: såväl Mühlegg som de ryska åkerskorna Larissa Lazutina respektive Olga Danilova har lämnat in protester mot sina domar, prostesterna har dock avslagits.

MARIE-REINE LE GOUGNE - SKURK

Konståkning kan vara överjordiskt vackert. Konståkning kan bjuda på teknisk ekvilibrism som upphäver tyngdlagen. Men frågan är sportens mest lockande moment ändå inte är dess dubiösa domare. Få konståkningsälskare skulle erkänna det. Men det finns en fascinerande spänning i att en, tycker man, helt överlägsen åkare ändå kan bli tvåa. Detta på grund av ruffel eller båg eller ren skär klantighet av domare som ibland påträffats halvsovande eller snokande bland sina kollegors anteckningar.

Det där med tveksamma domare var åtminstone en del av tjusningen fram till OS i Salt Lake City. Då passerades något slags sedesamhetens gräns. Det inträffade när den franska domaren Marie-Reine Le Gougne med sin röst gav det ryska paret Elena Berezhnaya/Anton Sikharulidze segern i paråkningen.

Även fyra andra domare hade röstat för ryssarna. Men dessa var "öststatare" (de var från Kina, Polen, Ukraina och Ryssland). Så all spotlight föll på Le Gougne när publik på plats, konståkningsexperter, media (ni minns säkert Roger Blomquits engagemang i SVT), och inom kort en halv sportvärld, när de buade över att inte istället Kanadas Jamie Sale/David Pelletier fick priset. Efter några dagars storm beslöt de ansvariga att de fyra fick dela på guldet. Vid utdelningen sa Pelletier: "Vi hoppas få bronset också, vi vill ha hela kollektionen."

Ett år senare är Le Gougne avstängd i tre år. Hennes överklaganden har inte hjälpt, inte heller hennes hot om att i en bok avslöja det justitiemord hon anser sig utsatt för. Nästa steg för La Gougne kan bli att gå till Europadomstolen. Men troligen blir det inte så. Hon har helt enkelt inte råd. Avstängd är även hennes förbundsboss Didier Gailhaguet, som man tror "tvingade" Le Gougne till hennes röstning. Ordern skulle varit en del i smutsiga domarstrategier som i förlängningen förmodades säkra franskt guld i isdans.

För att göra historien än mer attraktiv för Hans Aro i "Efterlyst" sitter sedan i augusti Alimzhan Tokhtakhounov arresterad i Italien. Uzbeken med det komplicerade namnet är av amerikansk polis anklagad anklagad för allmänna maffia- fasoner, men också för att möjligen ha stått bakom Le Gougne-affären.

Fransyskan förnekar all kännedom om Tokhtakhounov. Detsamma gör ryska konståkningsbossar. Under tiden försöker konståkningen hitta nya former för sin bedömning. Men det man med sluten omröstning möjligen vinner i trovärdighet det förlorar man definitivt i rent underhållningsvärde. För vi som tittar vill ju nästan ha dom där tokiga besluten. Åtminstone om vi slipper Marie-Reine Le Gougne och hennes köpta gelikar.

ALAIN BAXTER - SKURK?

Skurk, tragedi eller lyckans ost?

En skotte på prispallen i ett olympiskt vinterspel. Och det handlade inte ens om curling. Det var för bra för att vara sant.

Mycket riktigt varade det bara i några dagar. Historien om Alain Baxter och hans sensationella tredjeplats i specialslalom blev en nästan komisk dopningsskandal i skuggan av den mer genomsorgliga Mühlegg-affären. Medan spanjoren troligen systematiskt pysslat med EPO-dopning är det högst sannolikt att Baxter blev ett offer för sin egen klantskallighet.

Det han föll på var ett nässpray från huset Vicks. Som i USA visade sig innehålla en helt annan halt av förbjudna preparat (metamfetamin) än vad motsvarande andningshjälp har i Europa. Baxter PÅSTÅR åtminstone att det är nässprayen som fällde honom. Och de flesta, inklusive den brittiska olympiska kommitén, tycks tro honom. "Jag hör bara positiva ord. De som inte tror på mig kommer väl inte fram och snackar, så enkelt är det," säger han i dag.

Även den alpina ledningen har litat på Baxters berättelse. Därför får han vara med i vinterns världscup och aktuella VM. Men vad viktigare är för Baxters fortsatta satsning mot OS i Torino 2006: även hans sponsorer har köpt hans förklaringar. Ja, han har faktiskt fler sponsorer än innan avslöjandet. Drambuie och Head har kompletterats med Peugeot och ytterligare några. Frågan är om han varit så intressant om han fått behålla sin sensationella medalj?

Han hade då definitivt inte blivit ständig gäst i BBC stora sportshow "Grandstand". Det har programmets redaktionen berättat för Baxter. Där såg man hans slit för att ta revansch som motivet för hans veckorapporter. Alain Baxter: skurk/tragedi/kultfigur/hjälte. Allt i en och samma skotte från Aviemore. Medaljen? Nej, den har han inte fått tillbaka, någon måtta får det vara på de positiva följderna av en dopningsskandal.

STEVEN BRADBURY - SENSATION

Det finns de som påstår att hans guld är det minst förtjänta i den moderna OS-historien. Fler beskriver hans seger som den olympiska erans mest besynnerliga mirakel. Ingen som följde short track-åkaren Steven Bradburys väg genom kvartsfinal, semifinal och slutligen finalen i Salt Lake City kommer någonsin att glömma det.

Bradbury valde taktiken att bromsa sig genom tävlingen, för att undvika kollisioner. Det var hans enda chans. Och som han tog den. I kvarten låg han klart sist, då föll en åkare och en blev diskad. I semi var han hopplöst efter när tre åkare föll. I finalen vet vi hur det gick till: Bradbury åter klart distanserad, då hakar ALLA övriga finalister ihop. Bradbury kan sedan som ensam stående åkare passera mållinjen. Detta med en gest som var en mix av jubel och ursäkt. "Det kände bra, men ändå inte helt rätt", sa han efteråt.

Innan spelen var Bradbury känd som otursförföljd. Den värsta incidenten i en skadedrabbad karriär var när han 1994 fick ena låret penetrerat av en skridskoskena. Han förlorade på några minuter 3,8 av de 6 liter blod han har i kroppen. Hade inte läkare och ambulas funnits endast några meter bort hade han inte överlevt. Så sent som år 2000 skade Bradbury ryggen svårt i en annan skridskoolycka, i media stod det att han "brutit nacken", men riktigt så illa var det nu inte men allvarligt nog.

I dag är oturen glömd. "Att göra en Bradbury" är ett begrepp i Australien efter att han tagit landets första vinterguld. Själv lever han det goda livet. Skridskorna är placerade på hyllan. Det lilla "riktiga" jobb han uträttar är för det egna bolaget "The Revolutionary Boot Company", som gör specialtillverkade skridskor för några av världens toppåkare, inklusive storfavoriten i tävlingen som Steven vann, amerikanen Apollo Ohno. I övrigt åker han runt och bara är Steven Bradbury; i reklamfilmer, som minglande på premiärfester, vid mässor. "Det är ett hårt liv" skrattar han självironiskt.

VLADIMIR KOPAT - SENSATION

Novopolotsk, Tivali Minsk, Avangard Omsk, Torpedo Jaroslavl, Severstal Tjerepovjets, SKA St Petersburg, Neftekhimik Nizhnekansk. De uppräknade namnen är vitryska och ryska hockeylag. Den som kan nämna minst en spelare i något av dessa lag vinner 10 rubel.

De räknas upp eftersom de alla har en spelare gemensamt. Vladimir Kopat. Mannen som på egen hand, med ett chansskott från halva planen mot en sömnig Tommy Salo, skickade hem Tre Kronor från hockeyturneringen i Salt Lake City.

De nämnda klubbarna är hans tidigare hemvisten.

Kopats hockeysituationen blev knappast mer glamorös efter OS. Nu finns han i Mechel Chelyabinsk, ett bottenlag i den ryska ligan. Där har Kopat, nu 32 år, fortsatt sin vana att spela robust defensiv försvarshockey. Han gör sällan eller aldrig något framåt - förutom då den där dagen i februari 2002.

Det bästa som kan hända Vladimor Kopat om han blir kvar i Chelyabinsk är att det blir verklighet av planerna att slå ihop stadens två hockeylag. Mechel respektive det något mer kända Traktor.

Det är i alla fall vad stadens mest bekanta hockeynamn, Sergej Makarov, vill genomföra. Då kanske det också skulle komma fler än de cirka 1 500 som nu ser Mechels hemmamatcher. Möjligen skulle Vladimir då få uppleva ytterligare ett moment av hockeyglamor innan han drar tillbaka hem till Minsk.

GERARD VAN VELDE - SENSATION

Uträknad och uppgiven. Ett tag slutade han helt med sin sport och började sälja bilar istället. Den lysande återkomsten för holländaren Gerard van Velde blev an av solskenshistorierna från spelen i Salt Lake City. van Velde var killen som vid OS 1992 missat ett brons med en hundradel och ett guld med ynkliga åtta hundradelar. Sedan kom de revolutionerande skridskorna in i sporten men van Velde var en av de som inte lyckades anpassa sig till den nya tekniken. Han tog till slut nödutgången ur sin idrott och blev bilförsäljare. Men efter att ha blivit inbjuden att börja träna igen kom van Velde tillbaka under 2000/2001.

I Salt Lake City såg historien först ut att upprepa sig själv. van Velde missade bronset på 500 meter med två hundradelar. Men på 1000 meter flöt allt. Han slog personligt rekord med drygt 1,5 sekunder vilket innebar nytt världsrekord och guld.

Gerard van Velde, nu 31 år, fortsätter sin satsning. Nyligen kom han totaltvåa vid sprint-VM i Calgary. Vann gjorde lagkamraten kanadensaren Jeremy Wotherspoon.

Lars Nylin (sport@aftonbladet.se)