Arsenal förnedrade mitt City - efter en halv öl...

SPORTBLADET

Hur lång tid tar det att arbeta sig igenom en stor starköl?

Beror på, förstås.

Normalt ska det i alla fall inte hinna bli fyra mål i fotboll innan man kommit till hälften.

Bänkade mig med stor tillförsikt framför tv:n på Tuppens Bar & Kök.

Kanonmatch i rutan: Manchester City mot Arsenal.

Morgonluft var vädrad.

Skräll på gång.

Etta spikad på tipssystemet.

Anelka och Fowler i City´s anfall skulle skoja bort Arsenals försvar, hade jag föreställt mig.

Hade dagen till ära valt ut en dyrgrip ur min samling av Manchester City-tröjor, den vinröda med smala vita ränder som City spelade i när laget vann FA-cupen på Wembley 1956.

Allt verkade så lovande.

Vid baren satt ett par otäcka Manchester United-supportrar och höll på City, eftersom de ville att Arsenal skulle tappa poäng i ligatoppen. Bara en sån sak!

Och ölen kom in, sval och gyllene.

Men knappt hade jag slagit ner arslet förrän Dennis Bergkamp slog in 1-0 för Arsenal.

Innan jag hade hunnit läppja mig genom skummet stod det 2-0.

En klunk senare kom 3-0.

Och jädrar i mig blev det inte 4-0 innan jag hunnit till halva glaset.

0-4 på Maine Road - efter 19 minuters spel!

En av de värsta förnedringarna

Det var en av de värsta förnedringar jag sett Manchester City råka ut för på senare år. Och då har jag ändå några att välja mellan.

Så ringer en av cheferna och tjuter i luren att "du måste beskriva Arsenal och den nya tidens fotboll", men jag vet inte om jag är med på noterna.

Arsenal spelade ju exakt som Arsenal brukar spela.

Snabba spelvändningar och direkt på mål, ungefär som om det vore handboll.

Inga krusiduller och inget duttande på mittfältet. Smack, pang, tjong - tre tillslag från egen målvakt till avslut.

Otroligt imponerande.

Men Arsenal har väl heller aldrig mött en välvilligare motståndare.

Manchester City gjorde alla generalfel som tänkas kan mot ett så enormt skickligt kontringslag som Arsenal.

Keegan måste vara korkad

Managern Kevin Keegan måste vara fullständigt korkad.

Han sätter alltså en av ligans långsammaste försvarare, Richard Dunne, mot Thierry Henry.

Herregud. Vilken katastrof det blev.

Henry såg ut som en sån där pappa som går ut och spelar lite boll med smågrabbarna på gården. Fullständigt avslappnad, medveten om sin överlägsenhet. Han såg ut att nynna på "Plättlaggen" med Thore Skogman medan han snurrade upp det helstirriga City-försvaret.

Alltså, jag upprepar:

0-4 efter 19 minuter.

City har lagt ner mycket pengar på mittfältare och anfallare, men försvaret är inköpt på Buttericks.

Med dessa skämtartiklar till backar kan man naturligtvis inte huvudlöst blotta sig för kontringar. Det borde Kevin Keegan begripa.

En match som slutar 1-5 borde ju egentligen vara rätt ensidig, man kan få för sig att det var spel mot ett mål.

Men så var det ju inte. City skapade faktiskt massor av chanser framåt, men ineffektiviteten var total. Dessutom fanns det faktiskt ett försvar hos Arsenal. Inte minst en mycket bra målvakt i Stuart Taylor.

Arsene Wenger såg förstås strålande glad ut på Arsenals bänk. Han hade säkert inte väntat sig en så lätt match och en så pantad taktik från motståndarna.

Nu blev det en bekväm resa som inte slet ett dugg på materialet inför onsdagens retur mot Ajax i Champions League.

Dessutom utökades försprånget till Manchester United till fem poäng, eftersom United tappade två poäng mot Bolton (1-1).

Det var möjligen det enda lilla glädjeämnet för en City-supporter denna lördag.

Peter Wennman