Här vill alla bara snacka fotbollsvåld

Kristina Kappelin: Ultra hotar med att kalla in ”kollegorna" till demonstration

SPORTBLADET

ROM

I Italien fortsätter debatten om fotbollsvåldet.

Il calcios mest fanatiska supportrar, de så kallade Ultrà, hotar med att kalla sina ”kollegor” i hela landet till demonstration den 29 mars.

”Gli Ultrà” tänker protestera mot den nya lagen som gör det möjligt för polisen att arrestera arena-marodörer upp till 36 timmar efter att de begått brott i samband med fotbollsmatcher.

Supportrarna vill också ha tillbaka specialtågen, som fram till för några år sedan förde dem till bortamatcher för en billig peng. Och de vill ha lägre biljettpriser. ”Ni får pengarna (klubbarna), vi blir förtryckta” lyder en av Ultràs slogan. Den nya lagen medför också att de lokala myndigheterna kan stänga en arena i upp till en månad efter kravaller. Även detta väcker våldsam debatt på den uppsjö av Internet-sajter som drivs eller används av supportrar i hela landet.

Brist på självkritik

Det råder en skriande brist på självkritik i de allra flesta Ultrà-kommentarerna. I allmänhet går resonemanget ut på att en supporter har rätt att bli förbannad på sitt eget lag, motståndarlaget eller deras anhängare. Elementärt.

Om han blir så förbannad att han ger någon på käften eller vandaliserar stadion, kan han inte rå för det.

Att polisen ska kunna komma och bråka med honom om det tre dagar senare, är för de flesta en justitieskandal.

En uppeldad supporter talar om ”en bulgarisk mentalitet där det inte ens är tillåtet att uttrycka sina känslor”.

Jag har rätt liten förståelse för de här utgjutelserna. Det är inte synd om Ultrà. De flesta som genom åren har misshandlat, hotat, skrämt och förstört har klarat sig undan utan några som helst konsekvenser.

Det beror bland annat på att de ofta skyddas av klubbarna. Relationen mellan de värsta tifosi och deras hjärtas lag påminner ibland om riktigt destruktiva kärleksförhållanden. De Ultrà som bråkar mest får mest förmåner av den enkla anledningen att klubben vill undvika konflikter. Att vandalisera eller hota spelare eller tränare med stryk, kan alltså vara ett bra sätt att få gratisbiljetter. Det är inte heller ovanligt att Ultrà-ledare får flyga till bortamatcher tillsammans med spelare och fotbollspampar i klubbens plan.

Huliganerna har inget att protestera mot

Som gentjänst används dessa tifosi ofta för att ”hjälpa” klubben att verkställa svåra beslut som att avskeda en tränare eller spelare. Ursäkten blir att ”gli Ultrà” inte vill ha honom. Han måste bort. Detta speciella samarbete leder till den typ av ”obskyrt samröre” som några supportrar faktiskt talar om på sajterna. Vid närmare eftertanke är det sällan klubbarna som går ut och fördömer våldsamma tifosi och deras handlingar.

Men klubbarna vet med sig att deras förhållande till ”gli Ultrà” sällan är glasklart och genomskinligt. Därför håller de tyst.

En annan pinsam sanning är att de tuffaste supporterkretsarna ibland infiltreras av extremistiska politiska grupper både på höger- och vänsterkanten. Lazios supportergrupp ”Irriducibili” är känd för att vara nyfascistisk. Flera ”Ultrà-grupperingar” äger eller kontrollerar privata radio och TV-stationer i Rom. Var kommer pengarna ifrån? Vem är det som finansierar ”il calcios” mest aggressiva, negativa falanger? Nu ger den nya lagen åtminstone polis och rättsväsende rätt att ingripa med kraft mot dem som förstör fotbollsnöjet för andra. Det är de fredliga supportrarna som borde demonstrera för en humanare fotboll. Huliganerna har inget att protestera mot. Lagen är en konsekvens av deras eget uppträdande.

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)