Totalt mörker för Romas fans - då börjar kriget

SPORTBLADET

ROM

Aoh, kriget har inte börjat ännu, men därute finns inte en käft. Rena rama mörkläggningen!

Luciano stänger dörren till Roma Club Colosseo, där ett tjugotal av kvarterets mest inbitna Roma-fans samlats för att se matchen med stort M.

Denna matchen ett liv. Under de närmsta 90 minuterna avgörs det som är kvar av denna ödesdigra, eländiga säsong.

Nej, det räcker inte. För om Roma håller sig kvar i Champions League, kan klubben kosta på sig åtminstone något dyrt spelarköp inför 2003-04 och kanske återfå den psykiska balans som behövs för att göra det bästa av det som är kvar av ligan. Där ligger Roma på elfte plats. Bara sju poäng skiljer mellan huvudstadens storklubb och Atalanta, som är fyra från slutet och därmed riskerar åka ner i serie B.

Denna matchen ett liv. Men Romas fans är luttrade. De har sett så många missar, så många orättvisor och onödiga förluster under de senaste månaderna, att de har vant sig vid besvikelser. Det är få som vågar tro att det verkligen ska gå Romas väg i kväll. Dessutom beror det ju inte bara på resultatet på Olympiastadion. Rapporterna från Valencia ger ömsom kalla kårar. Ömsom väcker det nya förväntningar.

För trots allt darrar hoppet någonstans bakom de dräpande kommentarerna på Roma Club. Vad skulle vi annars här och göra, i denna lilla fotbollskyrka, om vi inte trodde att en seger trots allt vore möjlig?

Fansen gillar inte självutnämnd Maradona

Det är till Antonio Cassano vi måste rikta våra böner.

Det säger allt om Roma den här säsongen att vi är tvungna att förlita oss på denna ojämnt presterande, mänskligt omöjlige, självutnämnda Maradona från Bari.

Han träder in på plan som en kejsare på Colosseum.

Fansen gillar honom inte.

- A Cazzá, håll dig på mattan! Än har du inte vunnit matchen.

Och så tar det inte mer än 37 sekunder och Van der Meyde (omedelbart omdöpt till Van der Culo, tyvärr oöversättligt) skjuter bollen i mål innan Roma ens tycks ha märkt att matchen har börjat. Inga undanflykter håller. Roma har börjat gräva sin egen grav efter 37 sekunder.

Vi dricker tappert vårt dåliga vin och försöker hålla modet uppe. Lyckligtvis kommer reaktionen ganska fort. Roma börjar pressa och anfaller konstant, men utan precision. Men även en blind höna hittar korn och i den 24:e minuten gör ingen annan än kejsaren av Bari, Antonio Cassano, mål och taket lyfter sig i Roma Club.

Alla tvivel är som bortblåsta. Vi kan vinna matchen!

Mirakel har hänt förut!

Men kvällens hjälte är inte Cassano. Det är Aldair, den gamle Pluto, som har vigt 13 år av sitt fotbollsliv till Roma och som i kväll spelar med desperationens fulla kraft. Tio minuter in i första halvlek skjuter han och bollen tar i ribban.

Under hela matchen är han Zlatans omöjliga kors.

"Han är ett monster, den gamle", skriker Fabio triumferande. "Han spelar fortfarande, fast han är 94 år. Han hittar på vad som helst för att stoppa svensken. Kolla!"

Fler offer på fotbollsaltaret

Alla applåderar Pluto. Han har varit på Roma Club Colosseo och hälsat på. Han är som de. Han sviker inte. Inte Totti heller. Totti Goal som sitter och gnisslar tänder på VIP-läktaren, avstängd efter utvisningen mot Arsenal härom veckan. Feldömd, som de flesta andra domslut mot Roma den här säsongen.

I de sista matchminuterna nekas Vincenzo Montella en solklar straffspark, men ingen orkar reagera.

"Det enda som kan rädda oss nu är om Ajax gör självmål", säger en uppgiven fan med Roma-halsduken på trekvart.

Det gör för övrigt det samma. På Mestalla vinner Valencia med 2-1 mot Arsenal, det andra offret på fotbollsaltaret i kväll. Sällskapet bryter upp snabbt och osentimentalt, inga tårar, inga bortförklaringar.

Det enda som återstår nu är Coppa Italia och förhoppningarna att Roma åtminstone inte ska glida ner i B.

"Nu blir det ju krig, så vad fan spelar det här för roll", säger Luciano och tänder en MS.