Varför klär tjejer av sig - och killar på sig?

SPORTBLADET

Från och med i år är det förbjudet för pojkarna i allsvenskan att visa sina bara bringor offentligt. Fotbollförbundet tycks anse det stötande på något sätt.

Men i tjejernas läger blir det som vanligt barare och barare. Sörenstam, till och med Sörenstam, visar sig i bara mässingen.

Det var faktiskt ungefär det sista jag kunde föreställa mig. Annika Sörenstam. Med inoljade, seniga muskler. I ett par hotpants, BH, golfskor - och inget mer. På ett tidningsomslag!

Måste vara ett fotomontage. Eller kanske har hon en body stunt som alla andra kända tjejer i USA? För Sörenstam själv kan det bara inte vara. Denna allvarliga, målmedvetna stålmaskin, ständigt klädd i säckiga chinos och piké av herrmodell. Eller?

När det gäller Sörenstams plötsliga utvik får jag faktiskt ett sting av dåligt samvete. Har ju själv frågat varför hon måste vara så trist och liksom "bylsig" i sin klädstil. Varför inte välja en kvinnligare skuren kollektion på golfbanan? Jag är inte ensam om att ha påpekat det.

Sörenstam är väl medveten om sin trista image, om att hon till och med missar prisnomineringar för sin personlighets skull.

Nu är Annika poppis

Men nu ska hon tävla mot killarna och plötsligt ringer både Jay Leno och de amerikanska glassiga magasinen. Nu är det allvar kring Annika Sörenstam för nu utmanar hon de riktiga spelarna - gubbarna. Och hur illustreras det bäst?

Man frågar förstås om hon inte har lust att klä av sig.

Vad är det med oss tjejer? Varför klär vi av oss hela tiden?

Jag blir nästan galen när jag funderar på frågan, för det är omöjligt att komma fram till något riktigt bra svar. I synnerhet när det handlar om framgångsrika idrottstjejer som gör bra resultat, är respekterade och har sponsorkontrakten signerade?

Varför detta ständiga avklädande?

Jag har ju, som sagt, själv påpekat att Sörenstam gör ett ganska trist intryck, sådär till vardags. För tyvärr är det ju så att en gul-blå Carolina Klüft i pippilotter och med utsträckt tunga, talar mer till vårt hjärta än en grå-beige Sörenstam med rynka mellan ögonbrynen och munnen som ett streck.

Ett par färgglada shorts

Men att gå från det senare till att klä av sig nästan naken - det är ändå ett sjumilakliv. Och någon obegriplig mekanism gör att de flesta tjejer i dag tar det sjumilaklivet för att få den bekräftelse de tycks sakna.

I Annika Sörenstams fall hade det ju räckt så bra med ett par färgglada shorts av kvinnligt snitt, en leende mun och ett fortsatt spel där hon fullständigt suger musten ur sina motståndare - precis som hon alltid har gjort.

Erika Strandell sport@aftonbladet.se