Elitserien i ishockey - en serie med plats för tolv cirkussällskap

SPORTBLADET

- Vi har alla vår del i den här resande cirkusen, säger Niklas Wikegård apropå sin roll som hockeytränare.

Elitserien har onekligen anammat en hel del influenser från de turnerande underhållningssällskapen. Dödsföraktande livenummer. Förväntansfull publik, inte minst bland de yngre. Ett stort antal stjärnor, några divor.

Och så cirkusdirektörerna förstås.

När man hör Wikegårds analys är man nästan beredd att ta alla hans olater i båset - som en närmast obligatorisk del av det kuskande cirkussällskapets föreställning liksom - för Wikegård har i alla fall förstått vilken bransch han är verksam inom.

Alltid något, i denna hysteriska karusell av galopperande löner, kickade tränare, märkliga tränarbyten och misslyckade värvningar.

En cirkus är ju vad det är. På hög nivå dessutom.

De tolv cirkusföretagen i elitserien är ju numera en mångmiljonkoncern.

Artisternas lönekostnader har på tio år ökat med över hundra procent och hela tiden föds nya stjärnor runtom i världen. Alla med en enveten målmedvetenhet att sälja sina solokonster för det riktigt stora gaget.

Lätt att förföras

Och sysslar man med underhållning och upplevelser för den stora publiken har man förstås en övertygelse att folket ska älska det de ser.

Att de är beredda att betala hur mycket som helst för att få en plats vid manegen.

Det är lätt att förföras. Lätt att förköpa sig.

Om nu inte cirkusdirektören höjer sin piska och snärtar till förstås. Men i "Cirkus Elitserien" verkar det inte finnas så många drivna, affärsmässiga strateger som håller i piskan. Tvärtom så tillåter man rusande kostnader för stjärnor som till och med tappat sin glans. Hur kan det vara så? På en nivå som ska vara så hög som denna?

Krisdrabbade Linköping har med nöd och näppe lyckats hålla sig kvar i eliten trots att man inför årets säsong köpte så dyra stjärnor att konkurrenterna närmast baxnade. Nu höjer man nivån ytterligare ett steg genom att erbjuda den nye lejontämjaren ett månadsgage som är svårt för de flesta andra att mäta sig med.

Det andra krislaget, Brynäs, har på sin kant presenterat den elitkommitté som ska föra det anrika cirkussällskapet mot nya höjder.

Från manegen till direktörens kontor

Där väljer man att flytta de tre allra tyngsta tigrarna, från manegen och in till direktörens kontor. De har nämligen hjärtat på rätta stället, säger man. De känner verkligen för företaget.

Det låter som en god tanke, precis lika romantisk och gammaldags som cirkus och idrott borde få vara.

Men nivån har höjts och tillvaron är ju i dag så mycket hårdare än så. Frågan är väl om inte cirkus elitserien också måste rätta in sig i ledet och följa marknadens regler för att överleva? Är inte de drivna, resultatorienterade direktörerna som klarar kraven att outsourca, skära kostnader, visionera, positionera, kommunicera och marknadsföra sitt cirkussällskap ett måste?

Om man nu ska bibehålla den nivå man själv lagt sig på.

Erika Strandell sport@aftonbladet.se