Pojklagsnivå på både Nordin och Covic - och för AIK är det ännu ”försäsong”

SPORTBLADET

Kvick i tanken har han alltid varit, Krister Nordin.

Så kvick att man, även i ett Stockholmsderby inför 30 000 åskådare, kan få uppleva något så fräckt som AIK:s 1-0-mål på Hammarby.

För att citera Hasse Eskilsson i paus:

- Såna där mål gjorde jag i pojklaget. Som 12-åring!

Som bajare var "Eskil" klart upprörd över målvakten Ante Covics pojklagsbeteende, 27 år gammal.

Själv förstår jag i stället att uppskatta de snabba hjärnvindlingar som Krister Nordin visade sig ha.

1-1 till slut i årets första Stockholmsderby, ett resultat som AIK-arna ändå ska känna sig mest nöjda med.

Hammarby hade spelet, ofta riktigt grant ute på plan med norske Fjörtoft och Södertäljes Bakircioglü som dirigenter understödda av danske Jensen.

Men ju närmare mål man hamnade så kom dessa envisa höjdbollar. Hopplöst ineffektiva och tacksamma robotmål att träffa för Per Nilsson, 190 lång, och Fredrik Björck, 188.

Hammarby hade också bästa chanserna: Kennedys volleyläge redan i 11:e minuten, Starks hårda hörnnick precis före paus och Pablo Piñones-Arces friläge i andra halvlek.

Men, och detta har jag skrivit tidigare, Piñones-Arce är ingen målskytt. Han har i vår haft fler stolpträffar än han gjort mål, och eftersom han nu också tror att han ska stå och böka som en handbollens Per Carlén i mitten istället för att löpa och skapa ytor, så förstår jag inte varför han inte blev utbytt.

Nog måste väl ändå den från Brasilien inköpte Dede Anderson ha orkat en kvart? Eller åtminstone tio minuter?

AIK - för dagen ett lag helt utan mittfält och med en Andreas Andersson formförsämrad från bäst på plan mot Ungern till underkänd i detta derby - hade en nick tätt över av Arash Talebinejad och en av Andreas Andersson misshandlad gratischans.

Jobbigt hade den utmärkte domaren Martin Ingvarsson från Hässleholm. Åtta gula kort delade han ut, 51 frisparkar blåste han.

Med Hammarbys siffror först: 3-5 i varningar, 31-20 i tilldelade frisparkar.

Det var för att tala med Gnagets engelske tränare Mr Richard Money "inte särskilt vackert", men engelsmannen lovade bättre tider och manade till tålamod:

- Wait and see!

Det är, kan jag upplysa, snart hundra år sen uttrycket "wait and see" blev ett allmänt slagord i Storbritannien.

Money fattig på spelare

Under första världskriget, nämligen, då premiärministern Henry Asquith ofta använde just detta uttryck som svar på frågor i parlamentet; första gången 1910.

Den liberale earlen Asquith föddes i Morley i Yorkshire, strax söder om Leeds, och går vi därifrån sju-åtta mil rakt västerut hittar vi lämpligt nog Scunthorpe, Richard Moneys hemstad.

Ännu går det att förstå Moneys dilemma och att acceptera hans tes att det ännu handlar om försäsong för AIK, innan han kan ställa ett helt friskt lag på benen.

Det vore annars lätt att kritisera en del märkliga spelardispositioner. Som att sätta ut en centralfigur som Krister Nordin på högerkanten...

Men en gång är ingen gång, spelarmaterialet är verkligen inte vad det borde vara just nu, så därför håller jag inne med den kritiken och gratulerar i stället Mr Money till att ha hittat ett perfekt mittbackspar i Timråsonen Per Nilsson och Frölundasonen Fredrik Björck.

Så kan det gå när Gary Sundgren är förkyld...

Till sist: nog måste man undra över hur domaren Martin Ingvarsson, liksom sina assisterande kolleger Stefan Wittberg och Peter Ekström klädd i gul skjorta och svarta byxor, kan godkänna att Hammarbys målvakt Ante Covic spelar i - gul skjorta och svarta byxor.

Färgblindhet? Eller bara slapphet?

Lasse Sandlin