Stora män kan vara mänskligt eländiga

Kristina Kappelin: Det är hårt att vara Roma-tifosa i dessa dystra dagar

SPORTBLADET

ROM

Högmod går före fall. Det vet Roma efter den förnedrande förlusten i finalen i italienska cupen mot Milan, Maradona efter att ha mött sin 17-åriga son för första gången och Fiorentinas bomber Riganò efter att ha krävt, men inte fått, någon löneförhöjning.

Det är hårt att vara Roma-tifosa i dessa dystra dagar.

En sådan förödmjukelse som huvudstadsklubbens spelare och supportrar fick utstå på Olympiastadion i tisdagskväll, önskar man inte sin värsta fiende. I första halvlek leder Roma med 1–0 mot Milan i finalmatchen i Coppa Italia. Kanske lämnar spelarna planen i tron att segern är vunnen.

Men fortsättningen blir en svidande lektion i hur farligt det är att ta ut segern i förskott eller underskatta motståndarens motivation (vad bryr sig Milan om italienska kuppen om de är i final i Champions League?). Milan vinner matchen med 4–1 och i andra halvlek bevittnar ”i romanisti” en tragisk upplösning av det som för bara två år sedan var klubben som vann ligan.

När ska dessa spillror bli ett lag igen?, undrar man i sitt stilla sinne denna ljumma majkväll, när månen lyser så vackert över Colosseum att man fick lust att gråta för det också.

Mer än en dröm...

Vi får väl hoppas att Zlatan-affären går igenom och skriva ”Ge oss en dröm” på vita lakan. Som napolitanerna gjorde när Diego Armando Maradona kom till Neapel på 1980-talet.

Cristiana Sinagra fick mer än en dröm av Maradona. Hon fick en son, men ”el pibe de oro” ville aldrig kännas vid honom.

Diego Armando Junior är dock så lik sin far, att domen i faderskapsmålet egentligen är överflödig. Dessutom är han en baddare på att kicka boll och spelar i italienska juniorlandslaget under 17.

Aldrig nånsin har han träffat eller ens pratat med sin berömda pappa.

Det är som bekant inte särskilt ovanligt att stora män är eländigt små ur mänsklig synvinkel.

Diego Armando Maradona har de senaste dagarna synts lubba runt på golfbanan i Fiuggi. Han envisas med att använda samma klubba till alla slag och situationer. Han uppför sig i det stora hela som en bortskämd gris och tycker förmodligen att han har rätt till det.

Därför ber han tonårskillen som plötsligt dyker upp vid hans sida på banan att dra dit pepparn växer.

En åthutning

Nu önskar man att man varit där och hört vad Diego Armando Junior sade första gången han träffade sin far. Och vad Diego Armando Senior svarade när han kom till sans. De som stod och hängde vid stängslet en bra bit bort, säger sig först ha sett en åthutning och sedan en kram. ”Pappa sade jättefina saker till mig”, säger Diego Junior till Neapels dagstidning Il Mattino. Barn har en osannolik förmåga att förlåta.

Fiorentina har också en Maradona. Han heter Christian Riganò och det är tack vare hans 30 mål som klubben visslat sig igenom Serie C2 och gör premiär i C1 från och med nästa säsong.

30 mål kan vara värt ett litet lönelyft, tyckte Riganò och hans agent och knackade på klubbstyrelsens dörr.

Men tji fick de, för Fiorentinas generaldirektör sade inte bara nej. Han blev förbannad.

Riganò är garanterad 1,6 miljoner kronor netto per säsong fram till 2005. Inget att klaga på för en som spelar i fjärde divisionen, kan man tycka.

Kommer han nu att bli såld? ”Det är inte det som är problemet, utan om huruvida han får spela eller sitta på bänken.

En sak är klar, jag glömmer aldrig en oförrätt”, svarar Fiorentinas förtörnade nye ägare Diego Della Valle.

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)