Den stora KNOCKEN

”Alla lås har ett sätt att komma ur, bara man gör det i rätt läge”

SPORTBLADET

Anny Hammarsten är ingen vanlig 32-årig mamma.

Det lilla energiknippet kan nämligen ge stora starka karlar bra med stryk.

För i kampsporten shootfighting är hjärna och teknik lika viktiga som muskler.

Anny Hammarsten har hittat idrotten i sitt liv – shootfighting. Hammarsten är ensam kvinna i Norrköpingsklubben Viper Shootfighting, men hon uppmanar andra tjejer att börja.
Foto: LARS ROSENGREN
Anny Hammarsten har hittat idrotten i sitt liv – shootfighting. Hammarsten är ensam kvinna i Norrköpingsklubben Viper Shootfighting, men hon uppmanar andra tjejer att börja.

Sportbladet är på besök i Norrköpingsklubben Viper Shootfighting.

Av de drygt 20 utövarna som tränar denna söndagseftermiddag faller ögonen snabbt på den enda tjejen, Anny Hammarsten.

Hon och Rickard Bergne värmer upp genom liggande kamp. När svettpärlorna har blivit till pölar går de ut i ringen för att visa exempel på matchsekvenser. I stående får Anny in några perfekta sparkar innan kampen fortsätter på alla fyra.

– Shootfighting omfattar moment som slag, sparkar och knän i stående kamp, clinch och stående brottning med kast och nedtagningar, samt markkamp med positionsbrottning och olika lås, berättar hon.

Tekniken avgörande

I det liggande momentet gäller det att koppla ett grepp och utsätta en av motståndarens leder för ett sådant tryck att han/hon inte klarar av att fortsätta matchen. Man ger upp genom att klappa motståndaren på ryggen. Tekniken är avgörande och brottningen kan jämföras med schackspel.

– Det är så små marginaler som gör att du vinner eller förlorar. Alla lås har ett sätt att komma ur, bara man gör det i rätt läge. Så det gäller att lura motståndaren eftersom han/hon vet alla lås som jag kan, berättar Anny.

– Det finns inget bättre än när man har tränat på en teknik, säg ett lås, och så helt plötsligt så märker man att allt börjar klaffa. Då känner jag ren glädje och triumf.

Anny var totalt ointresserad av sport förr, hon hade till och med streck i gympa. Att hon en dag skulle börja med kampsport fanns inte i hennes värld.

– Anledningen till att jag började var för jag ville ha en annorlunda relation till min son Tommy. Han är liten och tycker och säger vad han vill. Jag tyckte det vore bra om han kunde lära sig självförsvar och bygga upp kroppen.

”Satsa på shootfighting”

– Först ville han inte så jag började själv med karate, för sex år sen. Men så ångrade han sig, och i dag har han brunt juniorbälte. Kempo karate bygger på självförsvar och när vi började köra mark kände jag att det var den som var starkast som klarade markpositionen bäst. Jag ville hitta något annat som skulle ge mig teknikerna. När jag hittade shootfighting fastnade jag och därefter körde jag kempo parallellt. I julas bestämde jag mig för att satsa bara på shootfighting, säger Anny.

Sporten har sitt ursprung i Japan, där en grupp elitutövare från flera olika kampsporter tränade och tävlade tillsammans. Man enades om ett regelsystem som skulle ge utövare från olika kampsporter möjlighet att tävla mot varandra. Tävlingarna blev snabbt en publiksuccé och träningen anpassades direkt efter de nya reglerna och shootfighting kom till.

– Det är en tuff sport, det sticker vi inte under stol med. Det förekommer slag och sparkar mot huvud, fasthållningar och strypgrepp. Motståndaren ska ge upp och domaren går in före armen går av, säger schoolmanagern och tränaren Mårten Åman.

”Inga rötägg”

Han är väldigt stolt över den gemenskap och gemytliga stämning som klubben lyckats skapa. Skulle någon missköta sig och använda sina kampsportskunskaper utanför tränings- och tävlingsammanhangen så åker de ut direkt.

– Vi har inga graderingar i sporten utan man får respekt för den människa man är. Sammanhållningen är enorm i vår klubb. Här finns ingen plats för rötägg.

Anny är en i gänget på Viper. Med hennes storlek och vikt (endast 57 kg) får de stora killarna problem när de möter henne.

– Vi är så stolta över Anny. Hon är oerhört teknisk och fruktansvärt duktig med bra kondition. Och så är hon tuff. Skulle vi väga lika mycket så skulle hon vinna över mig, säger den 120-kilo-tunge tränaren Joakim Frimodig och tittar på sin adept.

En gren av shootfighting, där man inte tävlar stående med slag och sparkar, heter submission wrestling. Det var så Anny började och hon vill nu att fler tjejer ska pröva på sporten.

– Den passar utmärkt för tjejer. Vi kanske inte har samma styrka i armarna som killar har, men vi jämnar ut det med benstyrka och rörlighet. När man lärt sig en teknik behöver man inte vara speciellt stark, utan det är teknik och rätt tajming som är hemligheten. Då spelar inte könet någon roll.

Tjej eller kille spelar alltså inget roll. Bara de klappar Anny på ryggen...

Det här är shootfighting

Vissa sporter undrar man hur folk kan hålla på med. Tuffa och våghalsiga sporter som kräver en stor dos mod, teknik, uthållighet, mental och fysisk styrka. Sportbladet har tittat närmare på fyra av dem och låtit framstående utövare förklara tjusningen. I dag: shootfighting.

Johanna Garå