Det stora Äventyret

Intresset för multisport har ökat lavinartat

SPORTBLADET

Mjölksyra, sömnbrist, skavsår och småkryp.

Eller "äventyr och personlig utmaning i skiftande miljö".

Hur man än vill beskriva multisport så har intresset för den tuffa sporten ökat lavinartat.

Hanna Wikberg, multisportare.
Foto: Anders Carlsson
Hanna Wikberg, multisportare.

Programmet "Camp Molloy" var ingen större succé för TV4. Tittarna valde snaskiga dokusåpan "Big Brother" på en annan kanal i stället.

Men bland multisportentusiaster landet runt gick den hem. På websidan Utsidan.se startades till och med en namnlista där man kräver att även nästa år få se ett program med "rättvisa, hårda tävlingar utan socialt skitsnack".

- Camp Molloy har fått multisporten i allmänt fokus. Det har fått människor att se det coola med att springa omkring i terrängen med karta och kompass. Och att det är ett äventyr, säger Oscar Östling, event manager på Svensk Multisport.

Ursprungligen kommer tävlingformen från Nya Zeeland där den legendariska tävlingen Coast to coast arrangerades för första gången 1983. Multisport kan vara allt från korta endagarstävlingar till expeditionsliknande kraftmätningar på upp till tolv dagar i mycket tuffa miljöer.

- 1995 hade inte många hört talas om multisport. Idag finns multisportutrustning i alla affärer. I slutet av 90-talet stagnerade intresset något men nu har det skjutit fart igen, säger Östling.

Mountainbike, löpning/trekking och paddling tillhör de vanligaste delmomenten, men allt från inlines till klättermoment kan finnas med. Orientering ligger till grund för alla tävlingar, man måste kunna navigera med karta och kompass för att hitta på banan. Just variationen och möjligheten att vara ute i naturen är det som lockar många att börja med multisport.

Östling är med och arrangerar Åre Extreme Challenge, en endagstävling som avgörs i slutet av juni. Av 200 glada deltagare förväntas "den individuellt starkaste atleten, den mest samspelta duon och det mest kompletta tremannalaget" vinna. Nybörjare, motionärer och eliten tävlar i paddling, bergslöpning och mountainbike.

Rekordet: sex timmar blankt

Förra året krossade Hanna Wikberg damrekordet med en halvtimme när hon sprang över mållinjen efter sex timmar blankt. Hon hade tagit en trettondeplats om hon tävlat med killarna.

- Hon är en av de allra största svenska idrottarna och vår bästa multisporttjej. Hon är så löpstark och allsidig med enorm styrka och vilja - en riktig stålkvinna helt enkelt, säger Östling.

Stålkvinnan kommer från en ort som mest förknippas med alpin skidåkning, Tärnaby, där Ingemar Stenmark och Anja Pärson växte upp.

- Är man uppväxt i Tärna så finns det inte så mycket att välja på, utan det är antingen alpint eller längd. Just nu är det väldigt liten verksamhet på längdsidan men när jag var 11-12 var vi ganska många längdåkare.

Hon gick på skidgymnasiet i Lycksele och därefter vildmarksturismutbildningen i Järpen där hon kunde träna fyra halvdagar i veckan. För två år sen vann hon Fjällräven Extreme Marathon, en tvådagars tävling i lätt orientering med packning på fjället, tillsammans med en kompis. Den första upplevelsen av multisport gav mersmak. Året efter värvades hon till Lundhags multisportslag.

- Löpningen är helt klart min starkaste gren. Jag är van att springa mycket och långt i tuff terräng - jag har bara en kilometer upp på kalfjället hemifrån. Sen är jag ju uthållig och överkroppstränad efter att ha hållit på så mycket med längdskidåkning, det har man väldig nytta av i paddling.

Hon berättar att förutom bra fysik måste man kunna förse kroppen med ny energi längs "banan" så att inte magen kroknar. Och huvudet måste hållas klart trots att man lider av sömnbrist och utmattning.

- Man får inte inte ha svackor eller bli jättetrött. Om man blir trött så måste man kunna komma tillbaka snabbt. När man ska hålla på så länge gäller det också att hela tiden kunna vara positiv, fokuserad och se framåt. Det är snabba omkastningar hela tiden - det räcker att utrustningen går sönder eller att man gör en liten orienteringsmiss så är man borta.

"På tävlingar tvekar jag sällan"

Om kompisarna skulle beskriva henne med ett ord skulle det vara "träningsnarkoman". Hon skrattar när hon säger det och tillägger att egenskaper som envishet och målmedvetenhet har gjort henne framgångsrik som idrottskvinna.

- Jag tror man måste ha en speciell inställning: tycka att det är roligt, aldrig ge upp utan fortsätta kämpa, se möjligheterna. På tävling tvekar jag sällan, då fokuserar jag bara på att komma ner eller göra det jag ska.

Att allt fler lockas av multisportens utmaningar och äventyr är klart.

Men huruvida de får se en "rättvis och hård dokusåpa utan socialt skitsnack" även nästa år återstår att se.

Ingen tävling är densamma

Vissa sporter undrar man hur folk kan hålla på med. Tuffa och våghalsiga sporter som kräver en stor dos mod, teknik, uthållighet, mental och fysisk styrka. Sportbladet har tittar närmare på fyra av dem och låtit framstående utövare förklara tjusningen. I dag: multisport.

Johanna Garå (sport@aftonbladet.se)