Gidde Palema bästa hästen på flera år

SPORTBLADET

Brukar ni också gå bra efter vila? Själv har jag en trevlig vana att sätta ett par konstiga vinnare när jag gett fasen i trav ett par veckor.

Jag tror också att jag vet varför.

En som inte vilat sig i form är Gidde Palema. Han sprang 11,4 i lördags och det såg ungefär ut som när de bästa 100-meterslöparna joggar hem första kvalheatet mot sju blåbär.

Egentligen borde jag ägna hela den här spalten åt att hylla honom. Det kanske är lika bra. Jo, jag vet att man tenderar att glömma fort och lätt förleds att tro att nutiden är bäst.

Skit samma, jag går rakt i fällan och påstår enögt och småkorkat att Gidde Palema är den bästa häst vi haft i Sverige på många år.

Håller ni inte med mig? Men Victory Tilly då, är inte han bättre? Det kan man förstås tycka. Klart att han är enormt bra, eller var innan han gick sönder – jag är varken blind eller senil men för mig är Gidde den solklart bättre av de två, framför allt den mest komplette.

Fransmännen ska rånas

Nästa start blir på Bergsåker nästa lördag (V75) och räkna med uppvisning till bottenodds. Nej, som spelare ser jag mer fram mot vintern och en start i Paris den sista söndan i januari, i Prix d’Amerique. Då är jag gärna på plats och lirar Gidde så det stänker om det. Då ska jag ta tillbaka allt jag brände på Scarlet Knight i vintras. Då ska fransmännen rånas. Då syns vi i baren efteråt.

Men om vi tar det från början så dillade jag ju om att en paus från spelandet kan ha bra effekt. Under två veckor har jag inte omsatt en krona och mest slötittat på travet i tv. Så gör jag någon gång om året, gärna på sommaren när favoriterna, urk, vinner och vinner. När jag sedan törstigt kastar mig in i leken igen brukar jag sätta ett par friska vinnare, hästar som vinner åkandes till mystiskt höga odds.

Lirar på kapaciteten och läget

När jag efteråt skrävlar är det alltid någon som fnyser och undrar hur jag kunde spela den ”som var så usel senast”. Jaså, svarar jag, gången före var den ju kanonfin. Lyckligt ovetande och spelande på halvgamla meriter, inte alls dumt. Man lirar på en hästs kapacitet, ett bra läge och ett ”konstigt” högt odds. Borde kanske göra sånt oftare?

Till sist, ett gott råd: Ät gärna för spelpengarna men spela inte för matpengarna.

Veckans tips: