Söderberg borde hyllas

Erika Strandell: Om världen vore rättvis skulle han ha hyllats likt en kung

SPORTBLADET

Tommy Söderberg har tagit det svenska fotbollslandslaget till två slutspel i rad. Om världen vore rättvis skulle han ha hyllats likt en kung.

Men världen är långtifrån rättvis.

I december förra året var Tommy Söderberg på Cirkus i Stockholm. Meningen var att han skulle agera någon slags bisittare till eftermiddagens verkliga publikmagnet, Sven-Göran Eriksson. Den senare var där för att dela med sig av sitt ledarskap till - företrädelsevis - män från näringslivet. Tommy Söderberg var med största sannolikhet förberedd på att hamna i skymundan.

För respekten från männen med tyngd, den får Svennis, men alltmer sällan Tommy Söderberg.

Det blev ett fascinerande skådespel.

Svennis värmde upp i logen och gjorde stjärnentré iklädd mörk kostym och med rödflammiga kinder. Tommy Söderberg, i chinos och kavaj, mumsade på en lussebulle samtidigt som han småpratade med en gammal elev han råkat träffa ute i publiken.

Och det var samme Tommy Söderberg som så småningom stal hela föreställningen på scenen. Lugn och avslappnat tillbakalutad bjöd han på oförutsägbara, underhållande anekdoter från jobbet. Han berättade saker som inspirerade till lärande. Saker som avslöjade hur fantastiskt stolt han faktiskt är över sitt förtroendeuppdrag - att få grabbarna i landslaget att sparka bollen åt samma håll.

Ska man tala klarspråk kan man säga att Tommy Söderberg räddade hela tillställningen, där på Cirkus. För om Mr Eriksson varit ensam uppe på scenen så hade ju inte särskilt mycket blivit sagt över huvud taget.

Lindrigt uttryckt.

Vi kvinnor gillar Tommy

Vad är det då som gjort att Tommy Söderberg kritiserats så hårt, av såväl elaka skribenter som fotbollsfans? Det har sagts att han förordar en stel och tråkig fotboll. Att han svamlar och surrar. Att han är en skam för världens alla förbundskaptener där han sitter på bänken i sin träningsoverall. Man har till och med en så liten respekt för de båda kaptenerna att man "buntat ihop" dem under samlingsnamnet Lars-Tommy.

Det kan tyckas obegripligt. Men det finns en teori till hur det gått till.

När det handlar om Tommy Söderberg är det lätt att låta den fördomsfulla sidan blomma ut. Det verkar nämligen vara vi kvinnor som gillar Tommy. Och då menar jag inte på det där sättet som en del kvinnor - Gud förbjude - verkar gilla Svennis, utan här handlar det om helt andra grejer.

Vi kvinnor hör Tommy Söderberg resonera, inte svamla. Vi ser att han förstått ledarskapets komplexitet. Vi älskar hans förmåga att hantera divorna, pusha rookiesarna och trösta förlorarna.

Vem kan till exempel glömma bilden med Tommys fasta handgrepp i Anders Svenssons nedböjda nacke efter stolpskottet i åttondelsfinalen? Hur många gånger har vi inte undrat vad han egentligen sa, just i det ögonblicket?

Fått för lite beröm

Det är heller inte vi kvinnor som genom åren kritiserat Tommy Söderberg. Det är i första hand fotbollsexperterna. De hängivna fansen. De erfarna sportjournalisterna. Och de brukar, tyvärr, sällan vara kvinnor.

Tommy Söderberg har, tillsammans med Lasse Lagerbäck förstås, gjort ett beundransvärt hantverk med det svenska fotbollslandslaget. Han har fått väldigt lite credit för sitt jobb och risken är stor att vi kommer att inse det när han redan lämnat planen.

Därför, tack för allt Tommy!

Jag måste få säga det redan nu, kvinna och fördomsfull som jag är.

Erika Strandell (sport@aftonbladet.se)