Vad hände med debatten om Ljungberg och Zlatan?

Erika Strandell: Vad tyst det blev

SPORTBLADET

Vad tyst det blev.

Nog trodde väl Sören Åkeby att han skulle dra igång en större debatt än vad det blev. Med sitt uttalande stack han ju inte bara ut hakan.

Han slaktade dessutom två sedan länge heliga kor – fotbollslandslagets egna superstjärnor.

Men varför är det då så tyst?

Zlatan och, i synnerhet Ljungberg, deltar inte så ofta i svenska landslagets träningslandskamper. Statistiken för de tre senaste talar sitt tydliga språk.

12 februari mot Tunisien satt Zlatan bänkad medan Ljungberg tackade nej. Orsaken var en krånglande hälsena som inte läkt.

Att han samma dag spelade 45 minuter mot Ipswich i reservlagsserien passerade relativt omärkt förbi.

Kunde inte nås

30 april mot Kroatien var det dags igen. Zlatan fanns visserligen med på planen, men redan vid presentationen av truppen erkände Lars Lagerbäck att han inte fått tag i Ljungberg.

Vad är det, undrar man stilla?

En förbundskapten som inte ens får kontakt med sin främsta stjärna inför en landskamp? (och när han väl får det tas det gemensamma beslutet om vila).

16 augusti spelar Ljungberg med Arsenal mot Everton, trots att han har ont i axeln. Fyra dagar senare är landslagsspel mot Grekland inte aktuellt. Dagen före match meddelar även Zlatan att han stoppas av en smärtande ljumske.

Åkeby har rätt

Att Åkeby har rätt i sitt uttalande, det där om stjärnor som påpassligt kommer hem för några dagars semester, verkar därmed vara med sanningen överensstämmande. Åtminstone rent faktamässigt.

Vad man sedan känner inför dessa fakta, är däremot en annan femma.

Ska man låta stjärnor vara stjärnor, då varje lag kanske är betjänt av dem?

Ska man gilla läget och se sig besegrad av den naturliga gruppdynamiken bland tjugotalet, egotrippade individualister som alla vill vara bäst?

Många anser det.

Ljungberg ett måste

Men kanske är det i själva verket så att Åkeby menade något helt annat med det han sa.

Kanske menade han att varken Ljungberg eller Zlatan är karlar för sin hatt. Att de inte är stjärnor nog att bete sig som statistiken visar att de gjort?

Den som sågar fotbollsstjärnor Ljungberg och Ibrahimovic brukar orsaka en infekterad debatt. Den senaste tiden har man dock sett spår som pekar i en annan riktning.

Wernersson och Rit-Ola var i måndagens Fotbollskväll överens om att helt utesluta Zlatan från helgens startelva. Inte ett ord har hörts i protest.

Ljungberg var enligt experterna på TV ett måste i truppen. Men att man vågade sig på att i inslaget illustrera stjärnan som en påse maränger – söt, läcker men alltför lätt att ha sönder – var förvånande. Tilltaget hade varit otänkbart för ett år sedan.

Nej, inte ens Åkeby lyckades alltså reta upp fotbollsfanatikerna med sitt kontroversiella uttalande förra veckan.

Kanske stack han alltså inte ut hakan, såsom jag trodde?

Kanske anser media, publik och fotbollsfans att han i stället tog ett efterlängtat blad från munnen?

I själva verket är det kanske Åkeby som ligger bäst till när jobbet som ny förbundskapten snart blir ledigt. I så fall torde det innebära slutet på ledigheten för vissa andra.

Erika Strandell (sport@aftonbladet.se)