Tv-sport är big business

- och det blir bara större

SPORTBLADET

När TV3 1989 snodde ishockey-VM från den statliga ångtelevisionen var det en storm i ett vattenglas.

Då Canal + 1998 grabbade åt sig Premier League från TV 4 var det ett exempel på metaforen piss i Mississippi.

Allt om man sätter dessa två dåtida sport-tv-revolutioner i perspektiv av vad som kan hända under det närmaste halvåret, och som delvis redan börjat ske, spanska ligan i TV4+ är bara ett exempel.

I höst är ett tiotal tv-sport-rättigheter parallellt aktuella för kommers - up for grabs som de säger i de länder där sporter och tv-sporträttigheter sedan årtionden fladdrat hit och dit mellan kanaler. En etermedial business som vi svenskar på allvar bara varit med om under ett par år.

2004 KAN det mycket väl vara så att "Hockeykväll" finns hos Åke Unger i TV3. Flera kanaler är sugna på att stjäla "Fotbollskväll" från Mats Nyströms hov på SVT. Sveriges Television ryktas i sin tur sikta in sig på Premier League.

Säljer bra

Så snurrar och surrar det vidare i ett sammanhang där det hänt monumentalt mycket bara sedan millenieskiftet. Och där det just nu är minst lika många avgörande skeden som i allsvenskan. Sport i tv går att sälja, framförallt går det att kränga till en köpstark manlig publik, annars svår att nå, därför eskalerar kommersen trots regelbundna krisrapporter.

Allt detta har vi tittare att leva med. Eventuella yttringar av sentimentalitet kan sparas till nästa släktträff eller en match med Degerfors. Frågan är om ens maktfaktorer som Svenska Fotbollförbundet - Lagrells polare vill ha "Fotbollskväll" i en stor kanal - eller Svenska Spel - som drömmer lika våta drömmar om Premier League i en markbunden dito - kan göra så mycket åt saken.

Däremot så har vi vår fulla rätt att muttra/ryta/gasta när de offensiva kanalerna satsar endast halvhjärtat på sina nyförvärv, våra älsklingssporter.

Kanal 5:s fotbollssatsning är vid det här laget en sittande fågel, man behöver inte vara tv-professor eller ens Olle Nordin, för att inse begränsningarna i sändningen från Polen-Sverige. Hade vi rattat in Bulgariska statstelevisionen? Var året 1976? En kanal måste få chansen att hitta sitt format, sitt uttryck, men frågan är om inte någon bör hejda Femman? Det är nog nu!

Klart lyft för La Liga

Något motsvarande intellektuellt välfunnet brölade antagligen den här spalten inledningsvis under TV4+-sändningen av Real Madrid-Valladolid i fredags. Avsaknaden av Viasat Sports hyperkunnige Henrik Strömblad kändes påtaglig när Perlskog och Pontus Kåmark gav sig på "La Liga". Duon var proffsig, men aldrig mer än rudimentär i faktaleveransen. Vilket inte håller mot en publik som käkar Sportbladet XL till frukost och "Marca" till lunch.

Men väger man även in studioanalyserna, som från precise gästen Chris Härenstam (Albacete-Barcelona i söndags), är ändå Fyran Plus ett klart lyft från Viasats sändningar.

Nej, det är inte helt lätt att servera cementerade åsikter i det brus som uppstått. Och då är det ändå bara smygstarten av skede tre i modern svensk sport-tv som vi upplever.

Har du problem att hänga med i det brutala fotbollsutbudet? Notera då att sändningarna från tre ligor inte ens börjat: de holländska (Viasat), danska (dito), respektive skotska (TV4).

Eurosport kommer att komplettera Champions League-bevakningen (TV3/Viasat) med diverse magasin/repriser. Vem uppfinner en 25:e timme på dygnet?

Engelska Sky var med och dikterade villkoren för sändningen från Solheim Cup i golf. Ytterligare ett tidens tecken.