Inte ens i krisens svåra stund är sport oviktigt

SPORTBLADET

50 000 människor gråter på Sergels Torg. Samtidigt inleds 12 européers kamp mot amerikanerna.

I golfens Solheim Cup.

När verkliga kriser inträffar, känns idrott, kamp och tävling nästan motbjudande futtigt. Men så skänker eftertanken oss en annan bild. En helt annan bild.

De första dygnen är det sporten som har mest besvärligt. Nöjesprogram, humor och discomusik plockas med självklarhet ut ur medias utbud. För i kristid har vi behov av det eftertänksamma samtalet, av fakta och nyheter, av analyser och personliga reflektioner.

Men så mitt i allt blir det ju tid för sporten. Och då blir det besvärligt.

Insikten kommer efterhand

För det ska rapporteras om fotbolls-VM för damer, om Carolina som inte vill åka till Monaco och hämta sina prispengar, om Toronto som partajar i Stockholm när de ändå är här för att spela mot Djurgården, om golf, om basket och om all världens händelser som i det här perspektivet ju känns så ofantligt oviktiga.

Visst försöker man klara rapporteringen så värdigt det bara går, men likväl känner man sig som tittare närmast kränkt över att se glada idrottare med armarna i luften. Man förundras över hur människor kan lägga energi på att prata om nästa match. Man spekulerar i hur de gör för att fjärma sig, stänga av, inte tänka?

Zappandet mellan analyser, nyhetssändningar och debatter blir en flykt från det till synes lättviktiga. Men så där, mitt i alla minnesreportage, kommer i stället insikten.

Insikten om att vi faktiskt inte vetat särskilt mycket om den person som nu ryckts bort från oss. Inte förrän nu, i krisens stund, får vi ju riktig kläm på hur snabbt hon verkligen utvecklats och växt in i sin roll. Först nu beskrivs i detalj de betydelsefulla resultat som satt Sverige på kartan. Med eftertryck.

Om de svenskar som är framgångsrika inom idrotten vet vi däremot betydligt mer. Vi har vant oss vid att kunna följa deras utveckling, att få ta del av hur de växer in i sin roll och hur de förhoppningsvis når sitt slutmål. Att med eftertryck sätta Sverige på kartan.

Sport i media är därför varken oviktig eller futtig. Inte ens i krisens svåra stund.

Gör berättelsen levande - i tid

För det är sportjournalisterna som verkar ta sitt uppdrag på allra största allvar. Det är sporten som faktiskt sett värdet av att granska så mycket mer än det till synes självklara. Det är sporten som ger oss den löpande skildringen av verkligheten runtomkring dess förgrundsfigurer.

Vad är det som påverkar dem? Hur uppfattas de av kollegorna utanför Sverige? Vad gör de vid sidan av jobbet? Vilka människor är de egentligen?

Sport i media är därför varken oviktig eller futtig. Allra minst i dessa dagar, då vi sett hur levande berättelsen om en människa faktiskt kan bli.

Bara man låter den berättas i tid.

Erika Strandell (sport@aftonbladet.se)