”Jag minns ingenting av olyckan”

Kenny Bräcks egna ord om kraschen i Texas

SPORTBLADET

STOCKHOLM

De otäcka bilderna från Texas chockade en hel idrottsvärld.

Tre veckor efter den svåra kraschen orkar Kenny Bräck själv prata om olyckan som kunde ha kostat honom livet.

- Jag är väldigt glad över att jag finns kvar i den här världen, säger racingstjärnan.

Under en telefonpresskonferens från den rehabiliteringsklinik i Indianapolis där Bräck just nu vårdas pratade svensken med pressen på måndagen och berättade för allra första gången om den svåra kraschen den 12 oktober, om uppvaknandet, stödet från sin fru Anita, hjälpen från Gud och tankarna om framtiden.

Vad minns du av olyckan, Kenny?

- Ingenting. Jag har näthinnebilder från förargenomgången och från ett depåstopp där vi hade problem med en detalj...men ingenting från kraschen. Det är först från torsdagen efter kraschen som jag kommer ihåg saker. Jag vaknade upp med en tub i halsen.

Har du sett bilder?

- Ja, stillbilder.

Vad tänkte du när du såg dem?

- Jag analyserar alltid allting och det enda jag kan säga är att det var en otrolig energi i kraschen. Jag är lyckligt lottad som är kvar i den här världen, jag måste ha haft hjälp från ovan.

Hjälp från ovan

Hur mår du nu?

- Fysiskt har jag förstås gått ned mig litegrann. Det är en bra bantningskur det här kan jag säga, jag har nog tappat 3-4 kilo. Mentalt känner jag mig väldigt stark, vilket har förvånat mig. Jag har inte haft en enda negativ tanke.

Kenny Bräck opererades direkt efter kraschen av ett läkarlag på Parkland Memorial Hospital i Dallas - båda vristerna var brutna, bröstbenet av, och en ryggkota tvungen att fixeras. På tisdagen genomgår 37-åringen en ny ryggoperation i Indianapolis.

- Läkarna ska gå in genom magen för att att stabilisera ryggraden från insidan. Som jag har fått det beskrivit sätter man dit en metallbit och även en bit ben som senare ska växa fast. Det är klart att man är lite orolig inför en så pass stor operation, men jag har hela tiden haft en otrolig hjälp av väldigt kunniga doktorer och litar på dem.

Rapporterna hem till Sverige var i början överlag positiva - hur har du mått egentligen, Kenny?

- Det är viktigt att klargöra att det var en väldigt allvarlig olycka...det var väldigt nära att jag inte klarade det. En del förstod nog inte hur kritiskt läget faktiskt var. Jag pendlade hela tiden mellan medvetande och medvetslöshet och förstod aldrig själv att jag faktiskt pratade med min fru och min omgivning, att jag skämtade och så. Med tanke på det har rehabiliteringen gått fantastiskt bra.

Racingframtiden osäker

Vad är viktigast för dig i det här läget?

- Det allra viktigaste är att kunna gå igen. Just nu kör jag tre rehabiliteringspass om dagen och hoppas att hela tiden kunna öka belastningen för att till slut kunna resa mig upp. Läkarna tror att jag behöver en fem-sex månader på mig. Olyckan har varit en väldig ögonöppnare för mig, bara en sån sak som att resa sig från sängen och ta sig till rullstolen för att kunna äta frukost är svårt.

Din gravida fru Anita har hela tiden funnits vid din sida. Har du varit orolig över ert kommande barns hälsa?

- Jag var ju nedsövd så länge så jag behövde inte oroa mig för någonting under lång tid, men Anita har varit fantastisk och dragit ett tungt lass. Hon är en stark kvinna.

Vad har stödet från dina fans runt om i världen betytt?

- Väldigt mycket förstås. Under hela den här processen har människorna runtomkring mig gjort det lättare för mig att tänka positivt och fått mig att kämpa hårdare.

Hur går dina tankar kring resten av racingkarriären?

- Jag har inte tagit något beslut och tänker inte stressa fram det, men jag kan säga som så att om jag blir tillräckligt frisk för att kunna tävla igen finns det inga tankar på att sluta.

Anders Burström/TT