Vill du ha sportnyheter - strunta då i svensk tv

Lars Nylin: Alla är vi miltals före SVT och TV med egna nyheter

SPORTBLADET

"Zoran tar över Trelleborg - "De har bevisat att de håller i Europa"".

"Diallo dansade bara en sommar".

"Zlatan till Brage?".

"Figo flyttar med frun till Sollefteå, varvar ner i Sundsvall".

"Jörgen Pettersson är inte välkommen i MFF".

"Håkan Mild på väg till Bajen".

"AIK säljer Money".

"Helsingborg tar även guldmedaljerna till pantbanken".

Med Allsvenskan lyckligt i hamn är det dags för "silly season".

Det vill säga den härligt bisarra tid när rykten om spelare och tränare och klubbar haglar som gräshoppssvärmar i Sahara. I den nya tiden, när Internets diskussionsforum oljat skvallermaskineriet till perfektion, är vissa spelare "så gott somklara" för elva-tolv allsvenska klubbar en och samma dag. De mest mystifika rykten florerar.

Av detta märker man intet i de svenska tv-kanalernas nyhetsprogam. Men vad värre är: inte heller "riktiga" nyheter presenteras med en intensitet som gör att tittaren fingrar efter Prozac-asken. Spelarköp, tränarbyten, konkurser, dopningsaffärer, krogslagsmål - oavsett dignitet på sportnyheter är det inte svensk tv man ska välja för att nås av dem.

Tidningar som denna, nättidningar, nyhetsbyråer, stundtals radiosporten, ja även "Eurosport News" och "CNN Sport World" - alla är vi miltals före SVT och TV4 med egna sportnyheter. TV3 och Kanal 5 försöker inte ens.

"Returinformation" - ett saligt uppdrag

På rak arm kommer jag på en nyhet som endera av de svenska tv-kanalerna kläckte före Aftonbladets sportredaktion: nyheten att Tommy Söderberg skulle ta över blågult. Vi talar då 1997. Sportbladet var inte ens uppfunnet. Nätet sågs som en fluga. Ola Andersson skavde ännu analoga linjer i Råsundas gräsmatta. Varför är det så här?

Vissa initierade som spalten frågat säger att sportredaktionerna aldrig tagit som sin uppgift att rota efter egna nyheter. Att förmedla bilder och fakta från faktiska evenemang - på branschsvenska "returinformation" - ses som det saliga uppdraget.

Fler pekar på bristande resurser. Man hinner inte agera nyhetsreporter när det varje kväll ska förmedlas sex dussin innebandymål och en rapport från Per Elofsson träningsläger i Vemdalsskalet. I slutänden hamnar man med några krampaktiga "Enligt vad SVT-sporten erfar"". Sedan snabbt över till nästa resultatrabbel.

Att allt detta oftast gäller även "vanliga" nyheter - hur ofta ser man en faktisk nyhet i "Rapport" eller "Nyheterna"? - är ett magert försvar.

På ett sätt är situationen naturligtvis utmärkt. För oss i andra media. Vill man veta som händer måste man kolla in Sportbladet eller aftonbladet.se och övriga begåvade nyhetskällor.

Men om jag tar på mig licensbetalarkepsen är det såväl sensationellt som lite skandalöst att exempelvis inte vardagskvällarnas "Sportnytt" presenterar en hyfsad nyhet per sändning. Minst. Tyngden i denna nyhet behöver inte ens vara ett självändamål. Däremot borde det i det långa loppet innebära självmål att inte ens försöka.

TV-spalten är här jävig, mycket jävig. Men tror att även neutrala betraktare hade förståelse då Sundsvalls Cain Dotson "gjorde en Serie A" och höll bollen vid hörnflaggan i den 90:e minuten av kvalet mot Häcken. Men så inte experten Nicklas Kindvall. "Jag blir så förbannad" väste en plötsligt explosiv Kindvall i ett försök att åtminstone ha sagt något kontroversiellt under en ovanligt valpig sittning som bisittare till Chris Härenstam.

Denna vecka tittar vi på: Champions League, nu börjar det faktiskt hetta till.

Lars Nylin (sport@aftonbladet.se)