Tre lag som underhåller

SPORTBLADET

Roma, Milan och Inter ser till att fotbollssäsongen är full av överraskningar, trots Juventus överlägsenhet.

Inter är på gång igen efter tränarbytet och Roma framstår alltmer som Turin-klubbens starkaste konkurrent om ligaguldet.

Ni skulle ha varit här och hört jublet, när Romas unge nyförvärv, mittfältaren Mancini, säkrade Romas seger i derbyt med ett skott från högerklacken som skickade bollen i mål och "i romanisti" till himlen. Sedan fortsatte hans vän och landsman Emerson och gjorde mål nummer två och det kollektiva psykodrama som derbyt alltid är, fick äntligen sin upplösning.

Det magiska skimmer som lade sig över romanisternas stadsdelar ligger kvar än.

- Alberto, come stai? (Alberto, hur är läget?) frågar jag av gammal vana kvarteret Celios trevligaste specerihandlare.

- Roma har vunnit derbyt och du frågar hur jag mår?, säger Alberto och studsar bakom disken. Han kommer att leva på det här länge.

Förra året Lazio - i år Roma

Förra året var det Lazios förvandling som var på allas läppar. Nu är det Romas. Samstämmiga fotbollsexperter ser huvudstadslaget som säsongens anti-Juventus. Roma har ett av ligans bästa försvar, det starkaste mittfältet och ett avundsvärt anfall. Roma vinner även när Totti har en dålig kväll, som i söndags, eller när en fundamental försvarare som Chivu är skadad. Roma har köpt exakt de spelare laget behövde och har fått dem att fungera från första dagen.

- Roma går alltid ut på planen för att vinna, sade Mancini efter derbyt med ett sådant eftertryck att man förstår att hjärntvätten har fungerat.

Den senaste glada nyheten för Roma är att klubbens talangfulla svarta får, Antonio Cassano, för första gången har kallats till landslaget. Hittills har han varit den utvalda syndabocken som har fått ta på sig alla unga, omogna spelares synder. Nu får han sin välförtjänta chans bland "gli azzurri".

Om Juventus finns inte mycket annat att säga än att de är så bra att man blir mörkrädd. Nu är dessutom Alessandro Del Piero tillbaka efter sin skada och motståndarna har därmed ännu mer att frukta. I söndags vände Juventus en underläge med 1-0 mot Udinese till en seger med 4-1 tack vare Di Vaio och Miccoli, utan några nämnvärda tjänster från domarhåll.

I ligan är Juventus så övertygat om sin egen oövervinnlighet, att nästan ingenting kan rubba laget.

Bara i Champions League visar Juventus att även Italiens mest överlägsna klubb ibland har frilagda nerver.

Räkna inte bort Inter och Milan

Milan är liksom Roma improvisationernas kung. Ibland är det rena rama magin, ibland går det hyggligt och ibland går det verkligen inte alls. I söndags mot Parma bidde det ingenting. Milan är likväl klubben som är bättre än någon annan på att bygga upp sina spelares stjärnstatus. Nu är klubben i full färd med att skapa strålglans kring ett tredje minnesvärt triumvirat efter svenska Gren-Nordahl-Liedholm och holländska Gullit-Van Basten-Riikjard. Den här gången är det brassarna som gäller med Kakà som inger alla en underbar känsla av kommande triumfer, Cafù som givit det bästa av sig själv i Milan och så den skygge, säkre Dida som gör Milans mål till en, ofta, ointaglig borg.

Efter Hector Cupers avtåg kan man inte helt räkna bort Inter ur slutstriden heller. Klubben ligger nu på en hedervärd femteplats, två poäng efter fyran Parma. Den nya tränaren Zaccheroni har Lippis Juventus som förebild och ser sig om i omklädningsrummet efter vilka av Inters mer eller mindre använda proffs som ska tillhöra det vinnande laget. Bland annat har argentinaren Cruz kommit till heders på nytt och med gott resultat.

Det är en lång process att få ordning på Inter, men det känns redan att något grundläggande har förändrats. Framförallt har han förbjudit spelarna att läsa tabellen. "Nu ska vi förbättra vårt spel", säger Zaccheroni, inte oroa oss för vad de andra gör.

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)