Idrotten debatteras för lite här i Sverige

SPORTBLADET

Om ryktet stämmer var det bra fart på fotbollssnacket i italiensk tv i söndags.

Efter skandalmatchen Lazio-Perugia gottade sig snackprogram som "La domenica sportiva" och "Contracampo" i pesto-osande åsikter. Från involverade i dramat likväl som synpunkter från självutnämnda besserwissrar hämtade från samhällets alla hörn.

Det var en sån där verbal holmgång när deltagarna lämnar salongen iförda mitella medan studiopersonalen svabbar golven.

Fullt så vanvettigt engagerade i fotboll och annan idrott kommer vi iskalla svenskar aldrig att bli. Tack och lov. Men åsikter har vi. Massor av åsikter. Kunniga åsikter, yviga åsikter, fysiska åsikter, rationella åsikter. Alla varianter på åsikter presenteras med enormt engagemang på såväl kultursidor som i lunchmatsalar. Tv-tittande, radiolyssnande, nätsurfande, minutiöst pluggande av den lilla rosa - man behöver inte vara sociolog för att inse hur sportgalna vi blivit i det här landet.

Hur mycket av detta torgförs i svenska etermedia? Svar: mindre än minimalt. I svenska etermedia serveras resonemang om sport och sportens roll av:

1) Albert Svanberg i "Sportspegeln".

2) TV4:s "Sportklubben".

3) Radiosportens "Lördagssnack".

Utöver detta dryftas sport cirka två gånger om året i något debattprogram. Minst en av diskussionerna handlar då om boxningens framtid i Sverige. Ingen av dem är ledd av en sakkunnig debattledare.

Tyskens gläfsande

Sakernas tillstånd blir ironiskt nog aldrig så uppenbara som en period då åsikterna faktiskt ändå puttrat i en tv-ruta nära dig: Som diverse synsätt på homosexuella idrottare. Som "Mediamagasinets" granskande nedslag i veckan hos bland annat tidningen du just läser. Eller varför inte Peter Antoines patenterade tuppfäktningar, denna gång om"nä, spalten har redan förträngt tyskens gläfsanden.

Bara provocerande

De här små ANTYDNINGARNA till meningsutbyten och analys blir till slut mest provocerande. Man behöver inte ens lida av paranoia för att tolka bristen på rejäla sportsnack som ett slags ignorans och nedlåtenhet.

För inte är man väl okunniga om idrottens enorma genomslag?

För att travestera Liverpooltränaren Bill Shankly: Folk säger att fotboll handlar om liv och död. Jag kan försäkra er: det är mycket viktigare än så.

Det verkar snart bara vara diverse tv-bossar som inte insett detta.

"Percys tårar" har slutat falla, sörjda av ingen utom produktionsbolagets finansanalytiker.

Stundtals känns det som om varje fotbollsmatch över korpnivå sänds i tv. Men inte under de gångna veckorna. Såväl U21-upplösningen, EM-kvalsditon som det allsvenska kvalet Häcken-Sundsvall undveks av tv-kanalerna. Mätt vill ha mer och blir klart irriterad över denna inkonsekvens.

"Mediamagasinet" testade landets sportredaktörer på vilka de fem största svenska sporterna är vad gäller utövare. Problemet är att ett ovedersägligt svar inte finns. Mycket riktigt hade även redaktionen fel i sitt "facit", där saknades innebandy. Det är svårt med sportanalys.

Skidornas världscuper är igång. Att döma av premiärhelgen utan några sensationella nya grepp från tv-folkets sida.

Denna vecka kommer besked om "Fotbollskväll" flyttar till Kanal 5 nästa säsong. Hör gärna av er och tyck till i ämnet.

+

-

Lars Nylin (sport@aftonbladet.se)