I ett slutspel kan man inte fega - in med Zlatan!

SPORTBLADET

Någon mening måste det väl ändå vara med att man kunde knäppa över nästan direkt från EM-lottningen till Viasat Sports direktsända Ajax-Feyenoord och se Zlatan hoppa in i 60:e minuten...

Som ville Zlatan spara sina trollerinummer medan vi satt upptagna av lotteriet i Lissabon.

Som ville han förklara för herrar Söderberg och Lagerbäck, att i ett slutspel kan man inte fega sig fram utan här måste satsas framåt.

Egentligen är nog EM-lottningen som jag först uppfattade den: inte direkt en drömlottning men ändå ganska nära en...

Även om, det hör man ju nu, samtliga våra tre motståndare betraktar Sverige som en större gåva än vi betraktar dom.

Vi möter nu ett Italien med överlägsen kapacitet i gruppen samtidigt som både Danmark och Bulgarien är två lag det borde kunna gå att tala med.

Grupp C är förresten den enda av de fyra grupperna som enbart innehåller gruppsegrare från kvalet, så det är alltså färskstämpel på kvalitetskontrollen. Mot tre vinnare i grupp B, två i grupp D och bara en i grupp A.

Destruktivt - men fruktat

Samtidigt smyger sig då in den här lilla stöddighetskänslan, att lag som Danmark och Bulgarien är väl ändå motståndare vi borde kunna slå.

Och då blir det genast farligare...

Ofta sägs det att svenska landslag, oavsett idrott, trivs bäst med att få slippa favoritskap, att i stället få slå ur underläge. Vissa kolleger brukar vifta undan detta som nån sorts tom floskel, men då gör man det utan att ta hänsyn till den svenska idrottshistoria som är så full av goda exempel på detta.

Till exempel var det ju så som Söderbergs och Lagerbäcks mannar i Japan-VM lyckades manövrera bort två lag - Argentina och Nigeria - trots att båda lagen bestod av betydligt skickligare individualister.

Den svenska modellen är ofta trist, oftast destruktiv, men den är också välorganiserad och fruktad världen över. Det var bara att lyssna på italienske förbundskaptenen Giovanni Trapattoni efter lottningen, så fick man det klart för sig.

Samtidigt tror jag inte, att turen alltid kan stå Sverige bi som den gjorde i matcherna mot Nigeria och Argentina, och i Portugal kommer det att krävas ett eget spel för att gå vidare från gruppen.

Några relevanta siffror:

I tre kvalturneringar är paret Lagerbäck/Söderberg nästan obesegrade: 20 vinster, fem oavgjorda och en förlust på 26 matcher;

I två slutspel är paret Lagerbäck/Söderberg nästan segerlösa: en seger, tre oavgjorda och tre förluster på sju matcher.

Nu har jag inga större förhoppningar på att våra förbundskaptener ska ändra sin kvalvinnande taktik - den som fick sitt mest bisarra uttryck när Johan Mjällby fick spela defensiv mittfältare borta mot San Marino och sitt näst mest bisarra uttryck när Kim Källström byttes ut efter 64 minuter mot Lettland - men man måste ju i alla fall FÖRSÖKA påverka.

Hade nyligen ett långt snack med Lasse Lagerbäck om "vinnande taktik", och där var han mycket noga med att peka på hur samtliga stora mästerskap de senaste åren vunnits av fältherrar som - trots inhemsk kritik - under lång tid varit sin taktik trogen.

Jonson och Allbäck på topp

Som Brasiliens Scolari i VM 2002, som Frankrikes Roger Lemerre i EM 2000, som Frankrikes Aime Jacquet i VM 1998...

Så räkna inte med några revolutionerande grepp inför EM-starten om 196 dagar mot Bulgarien på Estádio José Alvalade i Lissabon måndag 14 juni.

Allbäck och Jonson på topp, alltså, och ingen ny anfallsformering byggd på den Zlatan Ibrahimovic som bevisligen, för att tala med Tommy Söderberg, hela tiden "tar steg" i sin utveckling.

Det hann han visa på den halvtimme han spelade i går, även om det inte blev något mål.

Alltid pigge Janne Majlard i Svenska Dagbladet föreslog igår en 4-3-3-formering med Zlatan på topp omgiven av snabba grabbar som Mats Rubarth, Andreas Andersson, Jeffrey Aubynn, Christian Wilhelmsson eller Abgar Barsom.

Inget dumt förslag - och jag bidrar med att lägga till det mest självklara komplementet intill Zlatan: Fredrik Ljungberg.

Inga nybörjare direkt

Sverige går nu in i sitt tredje raka slutspel, men våra konkurrenter är inte heller några direkta nybörjare:

Bulgarien har visserligen inte varit med sedan VM 1998 men gjorde då sitt tredje raka mästerskap;

Danmark gör sitt femte raka slutspel och gick vidare från gruppen både i VM 1998 och VM 2002;

Italien har en ruggig statistik åren 1978-2002, då man bara missat slutspel en gång (EM 1992) och då man från gruppen gått vidare tio av elva gånger (enda missen EM 1996).

På 33 gruppspelsmatcher under dessa elva EM och VM, 1978-2002, har Italien raden 18 vinster, 12 oavgjorda och tre förluster.

Italien åtnjuter respekt

Dessa tre: VM 2002 mot Kroatien (1-2), EM 1996 mot Tjeckien (1-2) och VM 1994 mot Irland (0-1).

Sådana fakta inger respekt, och även om inga matcher är förlorade på förhand, så vill det mycket till att snuva Italien på en kvartsfinalplats.

Den andra är vikt för vinnaren i matchen Danmark-Sverige.

Till sist, den svenska premiärarenan heter Estádio José Alvalade - så vem var då José Alvalade?

Mina undersökningar visar att han var Sporting Lissabons grundare.

En adelsman, f d medlem i det 1904 bildade Benfica, som 1906 startade sin egen klubb. I 50 år flyttade man runt på familjens ägda landområde, innan familjens pengar 1956 tillät att man byggde det första Estádio José Alvalade och alldeles intill ligger den nya arenan.

En miljö som förpliktigar.