Mer snooker åt svenska folket...

Peter Wennman: Det är ett bollspel för artister i klass med JO Waldner

SPORTBLADET

LONDON

Ser på snooker tills ögona blör.

Kan man inte lita på vädret här i paraplyernas förlovade land kan man alltid lita på att det är snooker på tv.

Och sämre underhållning finns ju.

Detta biljardspel är egentligen ingenting för oss svenskar, vi har mig veterligen aldrig haft nån riktig stjärna. Vi är mer ett pool- och carambolefolk.

Men rätt täta sändningar på Eurosport har fått även svenskarna intresserade av snooker, och med intresse följer som bekant också kunskap.

Därför är det som att träffa gamla bekanta när jag ser snookerfantomerna göra upp om UK Championship.

Där är den förträfflige skotten Stephen Hendry, mannen som ett tag var så överlägsen att han tappade sugen.

Där är galningen Jimmy White, biljardsportens svar på John McEnroe, en hårtransplanterad 41-åring som spelat bort en förmögenhet på poker och som är den populäraste spelaren av alla.

Där är Ronnie O"Sullivan, den nye superstjärnan som går på Prozac, är nykter alkoholist och har en pappa som sitter på livstid för mord.

Där är... ja, många som har ovanliga levnadsöden bakom sig.

Engelsmännen är specialister på att plocka fram saker som man kanske inte vill ska plockas fram, och därför får alla dessa snookerspelare väldigt tydliga identiteter. Även den som inte är lockad av själva spelet tittar på snooker på tv, eftersom spelarna är såna personligheter.

Inte ett torrt öga

Min favorit Jimmy White, den vänsterhänte som har ett sånt enastående bollsinne och som spelar i ett rasande tempo, förlorade tyvärr semifinalen mot unge Matthew Stevens.

Sen gick Stevens också och vann finalen mot Stephen Hendry. Först till tio frames, och Matthew vann den stenhårda matchen med 10-8.

Efteråt meddelas att Matthew tillägnar sin första stora titel till sin pappa, som nyss dött. Inte ett öga torrt.

Gärna mer snooker i tv, anser jag.

Det är ett bollspel för artister i Jan-Ove Waldner-klass, det är nästan ruggigt hur bra de bästa spelarna är. Häromdagen såg jag John Higgins göra 147 poäng, vilket är max på bordet. Det är så obegripligt skickligt att ni inte ens vill veta.

Trots att ett snookerbord är mycket större än ett vanligt poolbord, ett sånt som ni spelar på i gillestugan eller på puben, och trots att bollarna är mindre och hålen trånga, gör världsstjärnorna rent på duken så fort motståndaren svarar för ett misstag.

Det är kanske spelets enda minus: spelarna har blivit så bra nu att det nästan blir enformigt att se dem. De missar ju aldrig.

Apropå spel, en annan solskenshistoria som berättades i engelska tidningar i går: 40-årige Stephen Johnson från Oxfordshire gick förbi en tiggare utanför en livsmedelsaffär och slängde ner ett pund (cirka 14 kronor) i tiggarens keps.

- Må all lycka hända dig, sa tiggaren.

Därefter gick Johnson hem, slog på datorn och började spela roulette och black jack på ett internetkasino.

Han vann 600 000 pund, ungefär åtta miljoner kronor, på Ladbrokes spelsite.

Rekord.

Stephen Johnson är övertygad om att hans pund till tiggaren ligger bakom miraklet och ska nu göra en stor donation till de hemlösa i stan.

Och när vi pratar om stora pengar kan vi också nämna David Beckham.

Becks är med i en underbar tv-reklamsnutt för telebolaget Vodafone.

Superstjärnan går omkring med en mäklare och tittar på ett nytt fantastiskt hus i Madrid, han tar en bild av sig själv, huset, solen och den blå himlen och skickar den via nallen till två polare i Manchester.

Polarna är United-bröderna Gary och Phil Neville, som sitter i skitvädret hemma och ser regnet vräka ner. När de får bilden från Beckham tittar de bara på varandra med trötta ögon.

Det roligaste är dock att Beckham, under själva reklaminspelningen, ideligen gick omkring och frågade "mäklaren" hur mycket huset kostade och en massa andra detaljer. Han hade inte fattat att det var en skådespelare som var inhyrd för att låtsas vara mäklare.

Fast nu ska vi inte vara såna.

Beckham är så bra att han är värd ett vardagsrum stort nog för ett snookerbord.

Peter Wennman