Titta - det blir ett rekord-OS

SPORTBLADET

När Sveriges Olympiska Kommitté gick ut och satte målet 20 OS-medaljer i Aten, trodde till och med gudarna att de var tokiga.

Så många medaljer har inte Sverige tagit i ett OS på 50 år.

Men i dag låter det inte så tokigt.

Inte så tokigt alls - förutom att det kan bli ännu fler.

Ta bara friidrottens fem VM-medaljer i Paris.

I Sydney senast kom OS-friidrottarna hem med en enda medalj, Kajsa Bergqvists brons i höjdhopp.

I Aten fyra år senare kan jag nästan garantera minst fyra medaljer till friidrottarna.

Christian Olsson i tresteg och Carolina Klüft måste nästan bryta benen för att inte ta medalj.

Och de måste vara helt ur form för att inte ta guld.

Stefan Holm och Kajsa Bergqvist är helt säkra medaljhopp, även om valören känns mer svårtippad.

Men det har börjat strålande för både nu under inomhussäsongen.

Carro ska dessutom hoppa längd i OS.

Patrik Kristiansson och Oscar Janson har båda kapacitet att ta medalj i stav.

Säg sex, då.

Varför jag tar friidrotten som exempel, är naturligtvis för att det är den sport där antalet medaljkandidater exploderat de senaste åren.

Tänk på att vi tog tolv OS-medaljer i Sydney senast.

Det är bara åtta som fattas för att nå målet och då är friidrotten långt ifrån ensam om att spotta ur sig nya namn.

Två nya OS-hopp föddes

Bara den här helgen blev två nya OS-medaljhopp ännu hetare.

Anna Lindberg efter europaguldet inomhus och Jonas Björkmans sensationella dubbelseger i Australien tillsammans med Joachim "Pim-Pim" Johansson.

Jag gjorde själv mitt första OS i Los Angeles 1984 och fick nitton svenska medaljer att skriva hem om.

Då bojkottade visserligen östblocket OS, vilket naturligtvis höjde den svenska medaljskörden.

Men vi hade ändå inte lika många medaljhopp då som vi nu har inför OS i Aten i sommar.

Sverige badade i OS-medaljer före andra världskriget, men de spelen går inte att jämföra dagens. Då var konkurrensen undermålig och startfälten tunna som en matrikel över norska uppfinnare.

Efter kriget låg världen i ruiner och neutrala Sverige kunde hämta hem 44 medaljer i London-OS 1948 och 34 i Helsingfors 1952.

De räknar jag inte heller.

Min olympiska tideräkning börjar i Melbourne 1956.

Det är vad jag kallar modern tid.

Sedan dess är det svenska rekordet just nitton medaljer i ett och samma sommar-OS. Det blev nitton i Melbourne precis som i Los Angeles.

Men i Melbourne blev det åtta OS-guld, vilket Sverige inte varit i närheten av i något OS sedan dess.

Nu är det dags.

Titta bara på utvecklingen från 1988:

Söul 1988 - 0 guld

Barcelona 1992 - 1 guld

Atlanta 1996 - 2 guld

Sydney 2000 - 4 guld

Enkel matte - åtta guld...

Håller den matematiska trenden i sig blir det åtta OS-guld i Aten 2004 och det känns faktiskt inte överdrivet optimistiskt att påstå det.

Det är fullt möjligt.

När jag skulle snickra ihop 30 svenska medaljkandidater i Aten till listan här ovan, tyckte jag först att det verkade vara en omöjlig uppgift.

Men när jag väl var klar, kände jag att jag kunnat nämna tio, femton namn till.

Och det känns som det fortfarande kan dyka upp ytterligare namn innan det är dags för elden att tändas.

Så ljuvligt är det.

Sveriges os-facit

Sveriges hetaste OS-hopp i Aten

Sveriges OS-facit

Guld - silver - brons

Mats Wennerholm