Domaren - spelets verklige riddare

SPORTBLADET

En del tycker våldet förtar underhållningen. En del tycker det är som roligast när blodet sprutar som mest.

Alla är heta och alla har åsikter. Känslorna flödar från alla håll.

Och i mitten står en ensam domare, spelets verklige riddare.

Ser HV ta ledningen med 4-0 i den fjärde finaldrabbningen. Ser matchen balla ur fullständigt, utvisningbåset fyllas med spottande spelare och en domare Rönnmark som blåser desperat i pipan. Det är svårt, närapå omöjligt, för något av lagen att få till ett sammanhängande spel. För just när det börjar hända något är det ytterligare en spelare som viker ner sig av ett slag, en hakning eller en hederlig rallarsving - vid ett tillfälle till och med utförd utan handske på. Nu såg Rönnmark inte det, vilket kanske var tur för alla som hoppas att Guldet ska gå till Karlstad. Som kompensation för alla som hellre väljer Jönköping, såg Rönnmark heller inte att Liv INTE blockerat pucken och blåste därför av spelet när Värmland hade riktigt friläge.

Och precis så ter sig väl livet, även i ett slutspel i hockey?

Att det liksom jämnar ut sig, menar jag. På 21 matcher borde man väl kunna hämta hem på gungorna det man förlorat på karusellen? Även om nu ingen domare i världen klarar att döma rättvist i varje enskild situation?

Finalvana Färjestad verkar dock inte tro det. De vill byta ut Rönnmark och Andersson mot Rådbjer då den senare har en "bra känsla för spelet i den här typen av matcher".

Den typen av matcher

Vi såg de sista minuterna i måndags vad Färjestad menar med "den här typen av matcher". Vi såg hur Gustafsson flinade elakt när Rönnmark uppmanade de båda coacherna att lugna manskapet (även om den sällsynta händelsen faktiskt hade effekt på både adrenalin och spelkvalitet) och vi såg hans läpprörelser när han suckade och fräste att "det är så här det är i det här läget, fattar du väl?"

Visst, halva hockeypubliken håller säkert med Gustafsson om det. Och den andra halvan tycker säkert att Rönnmark skulle tagit i med ännu större hårdhandskar för att stävja våldet.

Zoran pinsam

Hur man än vänder sig har man ändan bak, som ordstävet så riktigt säger.

Läser i bladet att man närmast tvingats sätta tvångströja på Zoran Lucic i den allsvenska premiären. Annars hade han sannolikt gått till handgripligheter gentemot domare Martin Hansson. "Han var pinsam" ryade också en rasande målvakt efter matchens slut. Och frågan är om det någon gång skällts så mycket på domarna som den senaste tiden, Färjestad och Djurgården är ju bara två exempel? En annan fråga är förstås vad det beror på?

Att domarna håller sämre klass än tidigare verkar orimligt, då det knappast är några rookies som fått på skallen av spelare och ledare. Att domarna skulle blivit mindre uppmärksamma, sämre helt enkelt, med åren håller knappast heller som argument.

Nej, precis som vanligt är det väl kampen om pengarna som får känslorna att svalla mer än förr. För vi vet ju vad ett uteblivet slutspel kan betyda för en klubbkassa. Vi vet också vilka utländska influenser många ledare och spelare lockas av. Och vi vet i vilken riktning flera av dem vill föra - åtminstone hockeyn - för att utveckla den. Men medge att det känns lite märkligt när en idrottsledare som tar bra betalt för att föreläsa om ledarskap (det är ju modernt att även hålla på med sånt nu för tiden) inte ens kan hantera sin frustration gentemot en ensam domare?

För när ena sidan av läktaren vrålar si, och den andra så, är det nog inte så lätt att stå där på isen med avgörandet helt i sin egen pipa. Jag kan tänka mig ett flertal rätt kaxiga karlar som inte skulle palla för det trycket.

Hur är det nu man brukar säga om våra politiker?

Att om vi ställer orimliga krav på dem så får vi till slut bara bottenskrapet att kandidera för jobbet?

Kanske värt att notera i sammanhanget.