Andra guldet för lagkapten Davidsson

”Fantastiskt att få höja bucklan”

SPORTBLADET

JÖNKÖPING

Förra gången, 1995, var han extraforward.

Nu var Johan Davidsson lagkapten och en av de stora guldhjältarna i HV 71.

- Helt underbart. Alla få höja SM-bucklan här i Jönköping har jag drömt om att få göra sedan jag var liten grabb, sade slutspelets poängkung med ett leende lika långt som Vättern.

Det var sinnebilden lagkapten försökte slå undan under matchen. Men efter en tidig ledning kunde den 28-årige lagkaptenen inte sluta tänka på att det var han som först skulle få höja bucklan mot taket i Kinnarps Arena.

- Det var en bild som kom tillbaka i huvudet hela tiden. Det var svårt att inte tänka på det, men man försökte slå undan det och göra sitt jobb ute på isen.

Och visst gjorde han sitt jobb - det blev 5-0 mot Färjestad i den sjunde och avgörande matchen.

Davidsson fick höja bucklan, precis som han drömt om.

- Och att få göra det här på hemmaplan var helt fantastiskt.

I det guldrusiga omklädningsrummet skydda Davidsson "sin" buckla. Han hade den bakom ryggen på sin plats.

- De andra ska få låna den, men de började bli lite våldsamma med den...

Guldet var Davidssons andra i karriären. Han var en av fyra spelare som finns kvar från guldåret 1995. Förutom Davidsson är det med backbjässen Per Gustafsson, andrecentern och tredjemålvakten Boo Ahl.

Men i finalserien mot Brynäs hade Davidsson en annan roll.

- Sune Bergman använde mig som en slags "gubben i lådan", en extraforward som fick spela i alla femmor. Jag var bara 19 år och kunde vara nöjd med ett byte om jag hade fått in en tackling.

- Nu har jag lite större krav på mig, framför allt från mig själv.

Vann poängligan

Men lagkapten Davidsson har motsvarat alla högt ställda förväntningar. Med 17 poäng (fem mål och tolv målgivande passningar) på 19 matcher vann han slutspelets poängliga, två poäng före lagkamraten Kalle Sahlstedt.

Och i den sjunde och avgörande matchen klev Davidsson fram när det behövdes som mest.

Färjestad hade chansen att reducera till 1-2 när Karlstadslaget fick power play i början av den andra perioden. Då utnyttjade Davidsson ett dåligt byte av Färjestad och kom fri från mittlinjen.

- Jag hann tänka ganska mycket då.

Från läktaren såg det ut som om Davidsson gjorde en iskall dragning och petade pucken mellan benen på FBK-keepern Sinuhe Wallinheimo.

- Jag såg jag inte någon luckan, så dragningen baka kom och jag lyckades tråckla in den.

Det var då den där sinnebilden började komma i hjärnan. Men HV fick aldrig någon guldfrossa, därtill var försvaret för bra.

Med bruten handled

En av de stora backbjässarna i årets guldlag var Per Gustafsson - precis som 1995. Då spelade Gustafsson finalserien med en bruten tå. I år lirade han med bruten handled och en misstänkt spricka i foten.

- Vi vinner för vi har en sån moral i laget, säger Gustafsson, som grinar lite illa i omklädningsrummet.

- Jag har spelat på sprutor under hela finalserien. Nu för läkarna kolla upp mig, säger 33-åringen samtidigt som han byter ut guldmedaljen mot en teckning som dottern har gjort.

Kan du spela VM?

- Läkarna får kolla upp mig nu - och jag är inte uttagen ännu.

Gustafssons kropp - det kan mycket väl vara en fraktur i foten - säger nog nej till VM-spel, men Hardy Nilsson får säkert med andra HV-spelare som Johan Davidsson och Stefan Liv.

Liv har Ekelunds autograf

Liv - som höll nollan fyra gånger i finalserien - var årets store hjälte. 1995 stod han i HV-klacken under finalserien.

- Jag har faktiskt Peter Ekelunds autograf på guldboken från det året. Och nu fick jag SM-guld med honom...det är ju helt fantastiskt, sade målvaktshjälten.

Livs ungdomsidol, den 33-årige centern Ekelund, har fått smak på SM-guld.

- Helt underbart att vinna igen, men just nu har guldet från 1995 inte en chans.

- Men gulden får gärna börja komma med lite mindre mellanrum.

Lars Markusson/TT