Fullständigt osannolikt

Simon Bank: En klassisk svensk seger

SPORTBLADET

Elvis sjöng att sann kärlek reste på grusvägar, men det är annorlunda med Magnus Bäckstedt.

Magnus har alltid varit mer för kullersten.

I går kom han fram.

Den som tänker ta bragdguldet ifrån honom nu måste vara väldigt, väldigt bra.

En svensk har vunnit ”Helvetet i norr”, en svensk har stått överst på pallen i ”klassikernas drottning”.

– Jag kan inte fatta det, säger Magnus Bäckstedt.

Nej, vem i hela världen kan det?

Paris-Roubaix och Magnus Bäckstedt har en sak gemensamt, och det är att om man en gång sett dem så glömmer man det aldrig.

Endagarsloppet från posha Paris upp till textilstaden Roubaix vid belgiska gränsen går via långa kullerstenspassager, genom magiska Arenberg-skogen och in på en charmig velodrom. Det är en utmaning som vetter mot det galna, en felande länk mellan rugby, enduro och cykel. Bilderna av cyklister med ansiktena täckta av lera och knäna täckta av blod kommer från Roubaix.

Fausto Coppi har vunnit här, Eddy Merckx och Bernard Hinault också. Den som någon gång vunnit ett av tävlingens 102 upplagor har för evigt en plats bland cykelsportens allra största.

I går vann en svensk.

Det är osannolikt, fullkomligt osannolikt.

I en av Europas största sporter är Paris-Roubaix en klassiker som när det gäller prestige inte ligger långt efter ett VM.

Linköpingspojken Bäckstedt är en stor cyklist. Bokstavligt. Han är lång, stark och cyklar stundtals lite oekonomisk. Om naturen hade ett syfte med honom så kan det mycket väl ha varit Paris-Roubaix.

Han passar där.

Den tunga kroppen gör att hans cykel studsar över kullerstenarna, lite som hos en skicklig puckelpiståkare. För sex år sedan körde han in som sjua, och vi var många som trodde att han någon gång skulle kunna utmana på allvar.

Jag ska erkänna att jag hade slutat tro.

För att vinna Paris-Roubaix räcker det inte med att vara en fenomenal cyklist. Loppet döptes till ”Helvetet i norr” efter andra världskriget, när cyklisterna cyklade genom söndersprängda landskap, målade i lera och blod.

För att vinna här måste du vara smart, kall och ha enorm rutin. Magnus Bäckstedt har de egenskaperna. Att vara kylig nog att bara åka med i 26 mil och avvakta in till en velodromspurt – det kräver nerver av stål och en hel del tur.

En av de största

Turen fick Bäckstedt av gudarna, självförtroendet lär han ha fått av andraplatsen i kullerstensklassikern Gent-Wevelgem i veckan.

Nu är han självskriven som en av de allra, allra största i svensk cykelhistoria.

Tidigare var han den ende som vunnit en etapp i Tour de France. Nu är han den ende som vunnit Paris-Roubaix.

För mig är det bara ett OS-guld eller en EM-final i fotboll som kan bli större i år.

Magnus Bäckstedt tvåa i Gent-Wevelgem och historisk vinnare i Paris Roubaix, och i fredags körde Thomas Lövkvist, 20, hem Circuit de la Sarthe.

Har svensk cykel någonsin upplevt en sådan vecka?

Simon Bank