Trapattoni hatas

Kristina Kappelin: Oförlåtligt att nobba Gilardino

SPORTBLADET

Just nu hatar hela Italien Giovanni Trapattoni. De förlåter honom inte listan över de 23 spelare han tänker ta med sig till EM.

Baggio spökar fortfarande. Men mest kritiseras Trap för att ha uteslutit årets italienska skyttekung, Parmas 21-årige anfallare Alberto Gilardino.

Det vill till en ung, fräsch och relativt okänd spelare för att ge ett landslag det där lilla extra som kan betyda den stora skillnaden.

Så var det för Italien i VM i Spanien 1982 med Paolo Rossi och i VM på hemmaplan 1990 med Totò Schillaci. Italienarna minns och får gåshud. Italiens 57 miljoner fotbollstränare bara längtar efter en ny idol som ännu inte har hunnit få några divalater. En som satsar för fullt och uppnår sina egna och nationens drömmar.

Just nu är hela landet övertygat om att Alberto Gilardino sitter inne med de talangerna. 23 mål i ligan, 10 fler än Vieri, 14 fler än Del Piero. Men Giovanni Trapattoni är inte en man som bjuder på lustfyllda rysningar och högt spel. Hans "azzurri" à la Real Madrid är i själva verket en väldigt blek kopia av sin spanska förebild.

Trapattoni har varken spelare på samma nivå eller modet att erbjuda seger och underhållning till sista matchminuten, som spanjorerna. Det italienska landslaget vilar på fyra grundpelare: Fabio Cannavaro, Alessandro Nesta, Francesco Totti och Christian Vieri. Resten är okej, somligt är över hövan upphaussat.

Nobbar Gilardino - ett oförlåtligt misstag

Precis som i spelet på plan, tar Trapattoni det säkra före det osäkra när han väljer ut sina mannar till EM. Gilardino får ge vika för Marco Di Vaio, som gjort en ovanligt blek figur i säsongens upplaga av ett eländigt Juventus.

Till och med den mer sansade italienska pressen utgjuter sig över Trapattonis - oförlåtliga misstag - att lämna Gilardino hemma. De flesta förfasar sig också över att Trap för femtielfte gången förnekar Roberto Baggio hans sista chans att spela i landslaget. Därmed saknar "gli azzurri" både den fräscha nykomling och den älskade "gamling" som skulle stärka landslagets karisma avsevärt.

Trapattonis hårdnackade envishet är än mer irriterande eftersom det lag han har valt ut varken är exceptionellt bra eller i strålande form.

Alessandro Del Piero är mig veterligen den enda italienska fotbollsspelare som har en bokad plats i landslaget, oavsett fysisk och psykisk form. Liksom Di Vaio tillhör han Juventus, som har mycket att säga till om i italienska fotbollsfederationen.

Vill inte uppröra federationen

Den enda nyheten i EM-laget är Antonio Cassano, som nu får en chans att v isa vad han går för när det verkligen gäller. Flera nyheter än så, tänker Giovanni Trapattoni inte bjuda på. Det viskas att han avstod från Gilardino för att inte stöta sig med federationen och vissa kända anfallsspelare. Christian Vieri vill inte ha konkurrens framför målet. Då får det hellre gå dåligt för Italien i EM.

Trapattonis framgångsrika företrädare Enzo Bearzot och Azeglio Vicini trotsade både federationen, storklubbarna och divorna och tog risken att satsa på unga talanger som publiken uppskattade.

Men Giovanni Trapattoni följer minsta motståndets lag och tänker uppenbarligen inte ta en självständig ledarroll. Trap stöter sig bara med dem som inte kan skada honom. Det gäller för Gilardino och Pippo Inzaghi, som gjorde några av Italiens avgörande mål under den långa och skakiga vägen mot kvalificeringen.

Enligt Inzaghi hade Trap lovat honom en undersökning efter ligan för att se om han var tillräckligt återställd efter sin skada för att kunna spela i EM.

Men Trap höll inte sitt löfte, Inzaghi är utesluten ur EM-truppen och heligt förbannad. Liksom det stora flertalet italienare.

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)