På sport-tv-fronten är väldigt lite nytt...

SPORTBLADET

V

i är rätt många, vi som varje kväll bänkar oss för att se antingen SVT:s Sportnytt eller fyrans Sporten. Men vilket program är bäst?

Vissa tycker bra om Fyrans ungdomligare (men stagnerande) Sporten. Andra gillar det traditionsbundna (med med Jidhe-touch uppiffade) Sportnytt.

Jag lutar nog mer åt det senare hellre än det förra, men föredrar att hinna med både och. Dock kan man ju önska en och annan uppryckning - på båda håll.

SVT först: Har ni sett sirap flyta? Det går rätt trögt, men på något sätt är det den bilden som kommer på näthinnan när man ser Sportnytt. Som om tiden alltid stått stilla. Det är politiskt korrekt så det förslår, och tiden mellan egna avslöjanden låter sig sällan mätas med i timmar...

Men Sportnytts så-har-det-alltid-varit-och-ska-alltid-vara-policy har vissa fördelar också. Som de två avslutande reportagen i går. Först boxning och golf (!) i talibanernas kölvatten i Afghanistan. Sedan ett intressant reportage om den vackra ryska gymnasten Svetlana Khorkina.

I övrigt var det mycket ren rapportering, så som alldeles för mycket om Champions League-finalen. Den som avslutades ett dygn före Sportnytt, alltså...

Så till Fyran. En ovanligt bra sändning

i går, faktiskt. Bra start med Marion Jones och hennes pillertrillande. Sedan spekulationsnyheten att Mild ska ersätta Mjällby i EM-truppen. Och så en öppning för Jesper Parnevik i Ryder Cup laget. Piggt!

Men Fyran har också en ryggsäck av gammal tänkande - det där om att allt ska vara lite ballare, lite coolare och lite mer spejsat - som Ekwalls knackande med mikrofonen i huvudet på Mjällby (ehh... ljudet är bra att få med, Patrik).

Sammanfattningsvis kan jag inte bjuda på några större nyheter, egentligen. Vill man veta vad som hänt de senaste 24-30 timmarna - välj Sportnytt. Vill man har lite mer nytt och hippt - välj Sporten.

Och svälj förtreten.

I kväll ser jag på landskampen - den som betyder något.

Sport i tv

Jonas Bladh