Anders Olsson tog medalj i ”fel” gren

SPORTBLADET

Aten (TT:s utsände)

Anders Olsson var nere på botten, men lyckades ta sig upp.

En kompis Vansbro-vad och läkarnas uppgivenhet räddade honom.

Knappt tre år senare har simmaren världsrekord, en ny livsgnista – och nu dessutom en Paralympics-medalj.

Anders Olsson är ett bra exempel på vad tankens kraft kan göra.

Att allt är möjligt, bara man ger sig fanken på det.

En misslyckad ryggoperation gjorde att Anders Olsson, nu 39, blev förlamad från bröstkorgen och nedåt. Smärtan var så stor att värmlänningen till slut blev beroende av värktabletter.

– Jag hade nästan gett upp. Jag åt mycket morfin och hade otroligt mycket smärta. När till och med läkarna sa att det inte var någon vits att skicka mig på rehabilitering för att jag var för dålig, så räknade jag med att det när som helst skulle ta slut, berättar han för TT.

Men mitt i de mörka stunderna tjatade en kompis på att få honom att ställa upp i Vansbrosimmet.

Vann över kompisen

Till slut gav Anders med sig och sade att han skulle visa att läkarna haft fel och att han skulle slå kompisen, något han sedan gjorde.

– Innan jag kom igång ordentligt med träningen så blev smärtan värre. Men nu har jag lärt mig att kontrollera den. Den finns där, men när jag tränar känns det bättre. Det räcker med att jag vilar i två dagar så kommer den tillbaka, därför mår jag bäst av att hålla igång.

I Paralympics-finalen på 100m fritt på måndagskvällen höll han igång bra.

Problemet var bara att de båda kineserna Jianhua Yin och Yuan Tang var ännu bättre. Vid vändningen var Anders fyra, och i mål som trea.

– Jag är både besviken och nöjd. Nöjd med placeringen men missnöjd med resultatet. Jag trodde jag skulle simma under världsrekordet. Tiden (1.09,47) är ju mer en öppningstid på de första hundra i 400 fritt, säger han.

– Men det var en skön genomkörare. Nu har jag bevisat att jag är med där uppe. Det här lovar gott inför 400 på söndag.

Siktar på drömgränsen

Det är just 400m fritt som är Anders Olssons bästa gren, och han siktar på att komma under drömgränsen fem minuter.

Innan ryggproblemen så höll han på med triathlon och simning, men tvingades ge upp när ryggen började krångla.

– Eftersom jag simmade innan skadan så är det så lätt att jämföra med hur det var när jag var frisk. Det är dumt, egentligen. Men nu kan jag göra det. Jag simmade in på 17:e plats i somras i Vansbro, det är betydligt bättre än jag någonsin gjort, säger han med ett stort flin.

Iron Man

Efter Paralympics väntar nästa mål: Att bli den tredje funktionshindrade genom tiderna som gör en klassikern Iron Man, det vill säga fyra kilometers simning, 18 mil cykel (handdriven) och ett maratonlopp (i rullstol).

Hade det inte varit för läkarnas uppgivenhet och kompisens tjat för några år sedan hade den drömmen förblivit en dröm.

Nu har han fått sin Paralympicsmedalj, sin livsgnista tillbaka – och bevisat att det går att göra det omöjliga.

På söndag kan han dessutom få det där guldet.

Sportbladet-TT