Damerna fixade guld fyra och fem

Ett simguld och ett historiskt ryttarguld

SPORTBLADET

Aten

En 23-årig socialpedagog från Göteborg och en 52-årig audionom från Linköping och var gladast av alla under onsdagen.

Simmaren Sandra Eriksson och ryttaren Iréne Slättengren och såg till att ta Sveriges guld nummer fyra och fem i Paralympics.

Sandra Eriksson vann överlägset 50 meter fjäril i S4-klassen, där 1 innebär störst funktionsnedsättning och 10 lägst.

Segertiden 56,36 är en förbättring av det egna världsrekordet med en hel sekund.

- Jag är verkligen jätteglad. Jag visste att jag kunde göra de här tiderna, men inför så här mycket folk och med den här stämningen så var det jättekul, sade hon.

Sandra har en ledsjukdom som gör att hennes leder är sneda och stela. Hon har minimalt med kraft i armarna, vilket gör att hon ålar sig fram i rekordfart.

I Sydney för fyra år sedan kom hon sexa, och efter ett mer än årslångt uppehåll så har hon hittat tillbaka till simningen.

- Jag valde att satsa på skolan ett tag, men så märkte jag att jag började slappa för mycket, så då började jag träna igen. Nu får vi se vad som händer. Jag vill ut och jobba, men den här kroppen orkar inte både jobba och träna fulltid, säger den nyutbildade socialpedagogen.

Ännu en akademiker

Iréne Slättengren är en annan akademiker som lyckades.

I stället för att vara på jobbet på Linköpings Universitetssjukhus så är hon i Aten och vann, mycket överraskande, guldet i dressyr.

Enligt alla tips skulle svenskorna inte vara i närheten av ett individuellt guld, men Iréne ville annat.

52-åringen från Linköping, bördig från Sundsvall, gjorde en närmast exemplarisk ritt på Larino och vann med två poäng, ett mycket stort avstånd inom dressyren.

- Jag tyckte att det kändes bra, men trodde aldrig att jag skulle vinna. Det är knappt så jag tror det nu, sade hon med medaljen runt halsen.

Slättengren, som är ryggmärgsskadad efter ha fått polio som ung, jobbar till vardags som audionom - hörselspecialist - men har tillfälligt lämnat patienterna för att framför allt rida fram det svenska dressyrlaget till framgång.

Så guldet i den individuella tävlingen kom oväntat.

- Jag började tävla sent. Jag har alltid ridit och alltid tränat mycket, men jag tävlade aldrig. Jag tyckte att det blev så besvärligt och så ville jag inte vara till last.

- Jag har aldrig sett mig som handikappad och gör inte det nu heller. Men jag är själv neurologpatient och vet att jag dels kan vara ett föredöme för annan personal och även kunna visa att det är värt att kämpa för att komma vidare.

Nytt guld på söndag?

I och med segern ser det även bra ut inför söndagens lagtävling.

Svenskorna kom ju etta, sexa (Kerstin Larsson-Englund), åtta (Gabriella Löf) och nia (Berit Svensson) vilket gör att medaljchansen är stor.

De båda guldmedaljörernas glädje på onsdagskvällen var dock ännu större.

Niclas Johansson/TT