Jag är trött på gitarrer till varvade motorer

SPORTBLADET

Är alla motorsportmänniskor hårdrockare? Frågan känns befogad efter en kväll med speedway i TV4+.

För i alla tuffa vinjetter och reprisbilder – vad spelas det då? Ja, inte är det Vivaldi. Tung hardcore till vinjetterna och när heaten körs i repris ylar en gitarr som mycket väl skulle kunna vara Yngwie Malmsteens.

Och tro det eller ej, när man slår på STCC i TV3 några timmar senare, vad hör man då?

Samma jäkla hårdrocksgitarrer. Det verkar finnas någon sorts ohelig allians mellan hårdrocken och motorsporten.

I vilket fall är det rätt påfrestande, alltihop.

Dels för att det andas B-produktion. Dels för att alla intervjuer mellan exempelvis speedwayheaten görs i anslutning till depån, där alla förare tydligen samlas för att varva sina motorer till max. Det innebär att frågor och svar måste skrikas fram för att höras. Och någonstans där känner man att ”nu skulle det vara väldigt skönt att höra en högljudd elgitarr igen.”

Knappast. Möjligen om man har slumrat till i tv-soffan. Det är i och för sig ingen omöjlighet.

För mötet mellan VMS Elit och Luxo Stars var en tämligen sömnig historia. Sen har ju speedway den egenheten att fyra av fem lopp avgörs inom tio viktiga sekunder i starten. Sen kan man köpa korv.

I STCC kördes igår också motorcykel. Inte ens ett återförenat Ebba Grön skulle kunnat hålla mig vaken då.

Men vill man nu bryta ny mark för att dämpa det uppskruvade tonläget i motorsportsprogrammen har jag bara ett råd: Spela Emmylou Harris. Eller Nick Drake. Möjligtvis Moby.

Om det nu måste vara tung rock: Neil Young. Han har gjort några tunga skivor som kan få det att tåras i ögonen av själva fartvinden. Dessutom är det riktigt, riktigt bra.

Jonathan Jeppsson