En viktig aspekt på toppfotbollen

Lars Nylin: Barça-dokumentären var stundtals sensationellt närgången

SPORTBLADET

Mer än en klubb. Ett dussin europeiska fotbollsgiganter gillar att sprida det mottot om sig själva. De flesta borde få sig tillsänt Lasse Anrells senaste samling floskler.

FC Barcelona är en av få som lever upp till egen-mytologiseringen. Kolossen på Camp Nou är inte bara en enorm idrottsklubb. Den är även ett psyke, den enar mer än något annat sex miljoner katalaner.

Därför var det en hel landsdel som vacklade när Barça säsongen 2003-2004 inledde som ett blåbärsgäng. Allt skildrades i detalj i gårdagens långfilmslånga dokumentär "FC Barcelona - spelet bakom fotbollen".

Det innebar stundtals sensationellt närgångna bilder av en ny klubbledning i trauma. Spetsat av att klubbens "firma" (den sortens dårar finns överallt) på order av dem gamla klubbledningen jagar den nya i deras hem.

Men också lysande revansch då lånet Edgar Davids efter jul kommer in och hjälper ordförande Laporta, tränare Rijkaard och nyinköpte messias Ronaldinho upp ur bråddjupet.

Kanske inte alltid de skarpaste av analyser. Ibland tomgång med stressade herrar i vita skjortor. Jag kunde även önskat att svenske speakern Jens Lind haft ett lite vassare manus.

Men det är ändå ett krav att alla som dreglar över Champions League även kollar in denna aspekt på toppfotboll när den repriseras i SVT på söndag.

Jag får mejl om Leif Boork. De flesta negativa. Men kan inte hålla med. Mannen är bra som TV4:s hockeyexpert. När han som krönikör ofta blir en yvig provosör är han på tv buttert exakt, kryddat med en befriande torr humor.

I går var dessutom samarbetet med huvudsnackare Robert Perlskog klart bättre än tidigare.

Lars Nylin