Firad återkomst för Andreas Andersson

Men Degerforsback hindrade honom från att bli matchhjälte

SPORTBLADET

Stockholm

Råsunda den 17 juli 2003 - den mörka dagen:

Korsbandet går av för andra gången.

Råsunda den 17 april 2005 - den ljusa dagen:

Andreas Andersson sneda lugg syns igen på en fotbollsplan.

Det är på pricken ett år och nio månader mellan tragiken och glädjen.

Och mycket känslor.

Det var sparka och spring och missar i massor och nästan 17 000 på Råsunda som kanske började ana att det inte skulle bli så mycket roligare.

Degerfors höll 0-0 med elva man i försvarsarbetet.

AIK höll inte den offensiva klass som krävdes för att bryta ned nykomlingen.

Stående ovationer

Då tog jublet fart, stegvis medan AIK-fansen snappade upp vad som hände vid klubbens spelarbås.

Andreas Andersson plockade av overallen.

Några minuter senare fick han ett välkomnande få förunnat. Som en man reste sig publiken, som en man ropade den hans namn, som en man vrålade den när Dennis Östlundh klev av och han klev in.

- Fantastiskt att uppleva det mottagandet. Bara det var värt allt slit. Jag har aldrig varit i närheten av såna applåder, säger Andreas, klart tagen.

Premiären i superettan var 66 minuter gammal.

0-0 skulle inte bli mycket äldre.

Vid exakt 67,15 minuter vräkte sig Degerfors mittback Stefan Larsson fram och skickade in Mats Rubarths vänsterinlägg i eget mål.

AIK fick sin premiärseger.

Men det förstörde den perfekta återkomsten.

Bakom Larsson hade Andreas Andersson rört sig mot bortre stolpen.

- Synd att han inte släppte den (bollen), då hade jag gjort mål.

Ont i låret

Så mycket viktigare än ett mål var det naturligtvis att vara tillbaka. Det fanns stunder under den långa skade- och rehabiliteringsprocessen då Andreas Andersson funderade på att ge upp.

Och han vågar inte känna sig på den säkra sidan än.

- Jag vet inte när jag är redo för 90 minuter. Jag kan inte säga någon tidpunkt. Jag måste känna dag för dag hur knäet reagerar.

Matchovanan gjorde sig omgående påmind.

- Knäet känns bra, men tyvärr känner jag lite i baklåret. Jag hoppas att det inte är allvarligt, mer som kramp.

Med Andreas fick och får AIK en helt annan dimension i spelet.

Utan honom skapades många lägen - av Degerfors. Henrik Bergers lobb, Jimmy Rajalas friläge...som Andreas Andersson sade:

- Vi kom undan med blotta förskräckelsen i första halvlek.

I övrigt i superettans första omgång på söndagen:

Henrik Skiöld/TT