Exklusivt i Sportbladet

Ken Lennaard skriver direkt från pokerfesten

SPORTBLADET

WPT-final. 452 deltagare. 2 856 150 dollar i forsta pris.

Kan det bli battre?

Ja, jag kunde fortfarande vara kvar.

Ken Lennaard.
Foto: GUSTAV MÅRTENSSON
Ken Lennaard.

I går var jag taggad till tusen. Började som vanligt dagen med en halvtimmas yoga. Inför en sådan här turnering har man så mycket adrenalin i kroppen att det brukar vara problem att sova och äta. Det gäller alla.

Lyckades trots det trycka i mig en liten smörgås. Gick ner till tävlingen nästan studsande.

I travvärlden kallas det for att vara på tårna. Hur skulle jag kunna undvika att vinna?

Toby Maguire som bordgranne...

Poker är stort nu. Många kändisar är med och spelar. Spindelmannen Toby Maguire satt på grannbordet och spelade. Någon kille från Gilmore Girls, som heter David, spelade vid mitt bord. Han var fruktansvart nervös, men hade hur kul som helst. Han kom fram till mig i en paus och frågade om jag hade kul.

Jag svarade nej, då jag precis haft otur och förlorat en stor pott.

Han skrattade gott. Uppenbarligen trodde han att jag skämtade. Han förstår inte hur allvarligt poker är for somliga.

I bland har man dagar då allting går fel. Tyvärr var gårdagen en sådan dag. Började med att syna ner en fransman som bluffade. En kanonsyn som gav mig råg i ryggen och respekt hos motståndarna. Sedan gick det utför. Fru Fortuna var inte snäll mot mig och jag åkte ut precis innan första dagen var slut.

Nio svenskar kvar

Men det finns andra svenskar kvar att hålla tummarna för.

Svenskar besitter mycket stor respekt i pokervärlden. Vi anses som tvåa eller trea i världen efter USA. Vi var 15 stycken som var med fran borjan, nu är nio kvar.

Alla tillhör svenska pokereliten – och alla kan vinna.

Nej, tyck inte synd om mig. Jag vann en turnering förra veckan och 242 000 dollar i prispengar. Sex dagar i Las Vegas med kappsacken full av pengar.

Det kunde vara värre.

Fotnot: Ken Lennaard ar pokerproffs och expertkommentator på programmet Poker i Kanal5.

Vänligen: Ken