Tyvärr, Engstrand kommenterar inte

SPORTBLADET

Vaknar på lördagsmorgonen och längtar till söndag kväll. För då är det fransk ligafotboll i Viasat Sport.

Men så kollar jag tablån och – nej – Tommy Engstrand kommenterar inte. Han är upptagen med tennis.

Det är veteranen Tommy Engstrand som fått mig och andra att tycka om franska ligan. Det tar tid att hitta in i en ny tv-liga. Men Tommy Engstrand är den gode läraren. Alltid massor av lagfakta, korrekt uttal av namn, senaste nytt från ligan och allt detta utfört med en sällan skådad språklig variation och närvarokänsla.

Tommy Engstrand är bättre än på många år och det är obegripligt att kanalledningen sätter honom på undantag. I de flesta andra tv-länder är det självklart att det är de kunniga veteranerna som gör de stora matcherna, som FA-cupens final, inte de babblande fjunen.

1969 bojkottade svensk tv friidrotts-EM som protest mot diktaturen i Grekland. 2005 tävar Europatouren i golf i Peking. Om någon vecka är det GP i roadracing och VM i bordtennis i Kina. Svenska kanaler direktsänder. 2005 är det viktigare med tv-rättigheter än mänskliga rättigheter.

Canal+ står som vanligt för elegans och stil. Fotbollsstudion är smakfullt designad och studiotrion skrudad i kostym och slips. Medan Kanal 5 visar upp en snusdoftande ungkarlsholk med grabbar i slitna jeans.

På tal om Kanal 5. Martin Dahlin är tillfällig studioexpert, något han absolut inte ska vara. Och då inte för den bristande kunskapen, utan för att han är fotbollsagent. Enda gången de ska vara i rutan är när deras parasiterande verksamhet granskas.

Tre favoriter lever upp till mina förväntningar:

Chris Härenstam, när damernas handbollsfinal avgörs i sista sekunden håller han käften och låter bilden tala.

Jan-Olof Nolsjö kan tyngdlyftning, men

har inget behov av att visa upp sin kunskap. 

Arbetar enligt regelboken att bild är viktigare än ord.

Niklas Holmgren, Chelsea–Arsenal, en lågmäld Bengt Grive-insats med tempoväxling bara när så krävs.

Bäst

Sämst

Frank Östergren