Viasat har fått mig att hata ishockey-VM...

Frank Östergren: I Viasats hockeyvärld finns inte ens historiken

SPORTBLADET

lden tänds och alla vårkänslor kommer på en gång. Men i tankarna är jag på Östergarnsberget, platsen som sägs vara vackrast på Gotland. I minnet är jag också långt tillbaka, driven dit av hockey-VM:s början.

Jag minns natten då jag fick höra Lennart Hylands puck som gled i mål, jag minns hur jag på tv såg mitt första VM, 1961.

Lennart Hyland, Bengt Bedrup, Leif Forsberg, Lars-Gunnar Björklund, en ung Tommy Eng-strand - alla utbildade de oss ishockey. Det var inte bara dagens matcher som gällde, de skapade även nyfikenhet om forna tiders hjältar. Räddade verkligen Thord Flodquist med skallen i Moskva-VM 1957, varför svärtade Brand-Johan ögonen under OS 1948, varför skickade USA och Kanada alltid över amatörlag?

Mellan VM 1961 och 2005 har ljusstrålens färd brutits många gånger. Men i Viasats hockeyvärld finns inte ens historiken.

När sändningarna från VM började i går 16.00 var viktigaste budskapet att turneringen ses exklusivt i Viasat. Uppföljt av hetsigt prat om Sverige.

När VM:s gruppindelning som hastigast presenteras läggs flest ord på Sveriges motståndare i gruppspel två. I bakgrunden hörs nationalsångerna för Kanada och Lettland. Laguppställningarna anses vi tittare inte ha behov av.

Inledningstempot är hetsigt, musiken hög, speakerrösterna överdrivna, i studion skriker Håkan Södergren och Rickard Segeborn likt marknadsutropare.

Efter tio minuter har jag börjat hata ishockey-VM i Viasat. För det handlar inte om att älska ishockey, utan om att sälja varumärket Viasat.

"Där försvann jag ju" är det första som hörs när fyrans sändning av damlandskampen börjar. Sedan fortsätter det med ljud och bild i otakt när Suzanne Sjögren också kommer i bild...

Viasat Sport 24, enda anledningen till att kanalen startas är att den ska lanseras Viastats eget spelbolag.

BÄST

SÄMST

Frank Östergren