Club Kensington - mitt andra hem

SPORTBLADET

LONDON

Gymet har blivit mitt andra hem.

Där tränar jag.

Och träffar nya vänner.

Ny stad, nytt land.

Att flytta innebär stora förändringar.

Till exempel att det är långt till alla man känner.

Det blir lätt ensamt.

Min dagliga dos av social stimulans får jag när jag går till gymet som ligger runt hörnet.

De kallar sig Club Kensington, marknadsför sig som västra Londons äldsta gym (1962) och ägaren sägs vara en grym kille som är hur stor som helst och som klämmer in sina träningspass mellan skiften som livvakt åt arabiska oljemiljardärer.

Det är i alla fall vad mina träningskamrater säger.

För efter att ha gått till gymet ungefär samma tid, mellan tolv och ett, i tre månader har jag lärt känna många som har samma rutin som jag.

I början pratade jag inte med någon.

Morsade lite på tjejerna i receptionen när de läste av mitt medlemskort.

Det utvecklades.

Efter några veckor kände jag igen de flesta som tränar samtidigt.

Inga långa konversationer.

Möjligen: "Har du många set kvar på den här maskinen?"

Numera är isen bruten.

Under min timme på gymet får jag en gemensam nämnare med personer som jag med stor sannolikhet aldrig skulle umgås med i vanliga fall.

Som Mark. En och sjuttio lång, väger säkert 90 kilo. Minst.

Ett muskelpaket och anlitad av många som personlig tränare.

Det började med att han ville åt en träningsmaskin som jag satt och drog i.

Han visade hur man skulle göra, frågade om jag var ny på gymet och så kom vi in på ämnet fotboll.

Mark är stort Liverpool-fan och just nu rasande på Eidur Gudjohnsen eftersom han filmade så att Xabi Alonso fick gult kort och därmed inte får vara med i kvällens retur mot Chelsea.

Sen har vi Marc. Marc med C.

Honom pratar jag inte så mycket med. Det är mest han som pratar. Med alla.

- How is it goin", mate, tjoar han.

Innan jag hinner svara har han försvunnit vidare. Han skriker mycket. Ibland leder han klasser i pump, och då överröstar han ofta musiken. Utan mikrofon.

Ola står i receptionen. Jag tror hon kommer från Ryssland, för det låter som ryska när hon sitter och pratar i telefon. Hon har varit i Rom i helgen, det berättade hon för alla som ville lyssna före avresan i fredags.

Numera behöver jag bara lägga ett och ett halvt pund på disken så plockar hon fram den proteindrink jag vill ha. Choklad.

Sen har vi killen som jag inte vet vad han heter, men som verkar ha tusen järn i elden förutom sin träning.

Nu senaste berättade han för mig att han ibland går till gymet klockan sex på morgonen för att hinna i tid till sina "klasser". Dessutom jobbar han. Sett till kläderna tjänar han bra.

Kent introducerade mig första dagen. Har inte pratat med honom sen dess.

Ibland tittar han mig i ögonen och säger något som låter som "ughmf".

Han hänger helst med de största muskelbyggarna.

Inte med mig alltså.

???

Min senaste lärdom om London: Att det en gång var vikingarna som regerade här. De kom år 842, krossade saxerna och levde gott i London fram till 886. Då kom saxerna tillbaka. Ledda av kung Alfred jagade de ut vikingarna och la grunden till vad de på den tiden kallade Lundunburg.

Veckans 5 hetaste

Christoffer Bjäreborn