Kentucky Derby – något av det häftigaste jag sett

SPORTBLADET

NEW YORK

Tillåt mig presentera en ”Dark horse” i ordets allra sannaste bemärkelse:

Giacomo.

Hans seger i lördags är den näst största skrällen i ärevördiga galopptävlingen Kentucky Derby på 131 år.

”De två mest spännande minuterna i amerikansk sport...”.

Så har det årliga majderbyt på Churchill Downs-banan i Louisville – en amerikansk galoppvariant av Elitloppet, gånger tre tusen – beskrivits i mer än ett sekel.

Efter att för första gången ha bevittnat tillställningen är jag nästan benägen att hålla med, även om de sista två minuterna i varenda basketmatch som spelas just nu gör anspråk på världsrekord i dramatik.

Faschinerande traditioner

Jag vet egentligen inte mer om hästar än vad genomsnittliga hästar vet om USA-korrespondenter och slår egentligen bara på tv:n för att få höra kommentatorn gasta det klassiska ”And they’re off and running!” precis i starten.

Men det blir en av vårens trevligaste eftermiddagar i den legendariska korresoffan.

Det är fascinerande bara att få ta del av alla traditioner – efter 131 år lika många som egensinniga.

Det ser ut ungefär som på Wimbledon – eller på Domnarvsvallen när Brage lirar och inget kan hända förrän Bjarne Solum satt sig tillrätta.

Vissa sånger ska sjungas, vissa skålar ska utbringas, vissa damhattar ska bäras på vissa läktare.

Jag vet inte varför, men jag gillar sånt. Kanske har jag en större fäbless för damhattar än jag själv förstår. Tillika gillar jag stora folksamlingar och gör man det är Kentucky Derby en dröm.

156 000 människor finns på läktarna på Churchill Downs.

156 000! Eat your heart out, Täby Galopp.

Själva loppet är ingenting mindre än en killer. Särskilt finishen hör till det häftigaste jag sett på länge.

Tiotalet meter från mållinjen ligger andrahandsfavoriten Afleet Alex sida vid sida med utmanaren Closing Argument (ja, hästar heter uppenbarligen helt sjuka saker här också) och kommentatorn går upp i ren Åke Strömmer-refererar-Gunnar-Larsson-extas.

Det kommer alldeles uppenbart att bli målfoto mellan dem.

50-oddsaren smet förbi

Men genom fältet skjuter plötsligt Giacomo, med ett odds på 50 gånger pengarna, och en sådan mustang ska bara inte kunna vinna Kentucky Derby.

Men...nja...jo! Fantamme ! Jockeyn Mike Smith pressar honom förbi konkurrenterna och Giacomo vinner.

Experterna tror inte sina ögon.

Inte sedan 1913(!), när en Donealli passerade mållinjen först, har en häst med högre odds vunnit derbyt och scenerna efteråt är orgiastiska.

Väldigt coolt att se.

???

Storfavoriten, Bellamy Road, gick förresten tidigt bort sig.

Det är inte så konstigt.

Han ägs nämligen av George Steinbrenner – samma George Steinbrenner som råkar äga baseball-laget New York Yankees (Seinfeld-fans känner honom som George Costanzas chef...).

Och äger man Yankees är man per definition loser just nu.

Yankees köpte inför den här säsongen spelare för 670 miljoner kronor – och har börjat Major League nästan lika dåligt som AIK inlett superettan (fansen i Bronx är ungefär lika nöjda som sina motsvarigheter i Solna också...)

Alltså, vad är det med New York-lagen? Rangers gör ju likadant i hockey och Knicks i basket. De köper allt som går att köpa – sen går allt åt helvete i alla fall.

Patetiskt.

???

Henrik Lundqvist fick en halvsida i USA Today här om dagen.

– Han kan bli vår förstemålvakt i framtiden, konstaterade New York Rangers coach Tom Renney.

Broadway väntar, Lundqvist.

Veckans 5 hetaste

Per Bjurman