Avsaknaden av Glenn...

Jonathan Jeppsson: Allt är inte förlåtet – men upplevelsen får fler dimensioner med Hysén vid micken

SPORTBLADET

Okej, Lasse Anrell, här får du en stark kandidat till floskeltoppen förstaplats, rykande färsk från gårdagens Uefacup-final: Henrik Strömblad pratar om tvillingarna Berezutskij i CSKA Moskva och säger då ”båda är 22 år gamla och?” Avd. Nähä?

I övrigt finns inte mycket att anmärka på Henrik Strömblad.

Han genomför ännu en utmärkt dag på jobbet och lyckas trots den enorma mängd fakta om alltifrån cup-historik till reklamen på tröjorna som strömmar ur hans mun, få tillställningen att verka luftigare än en sommarhimmel.

Det mest intressanta var avsaknaden av Glenn Hysén. Av de cupmatcher jag sett under det senaste året har Strömblad och Hysén ständigt kamperat ihop.

Så inte i går - i stället hade Strömblad sällskap av Michael Andersson (jag utgick från att det var gamle Dif-Mff-Micke, men det är inte lätt att veta eftersom det måste finnas tre miljoner Michael Andersson).

Andersson gjorde inte bort sig, även om han levererade några tränarklyschor för mycket för min smak. Och dessutom ofta sällade sig till Martin Dahlin-skolan - att i sin analys beskriva exakt det som precis har hänt.

När han någon gång slirar med faktauppgifterna så hugger Strömblad direkt, likt Caligula i Ingmar Bergmans "Hets".

Och det är väl så - jag har knappast haft ett medlemskort i Glenn Hyséns fanclub, men som team märker jag, nu när en av dem saknas, att Hysén och Strömblad funkar ganska bra i hop.

Strömblad som torrolig kamrerstyp och pådrivare, och Hysén som den genuine känslomänniskan, ja, en halv floskeltopp bara han. De kompletterar varandra rätt bra faktiskt.

Alla kan inte vara som Arne och Ankan, men visst är det rätt roligt när ett kommentatorspar sätter sig, bildligt talat.

Så kom igen, Glenn. Allt är inte förlåtet men upplevelsen får fler dimensioner med dig vid micken.

BÄST

SÄMST

Jonathan Jeppsson