Karin vinner - trots alla självmål...

Lagrell hade fått jobbet - om han velat

SPORTBLADET

På söndag väljs av allt att döma Karin Mattsson till ny ordförande i Riksidrottsförbundet.

Det ligger något i grunden mycket positivt i detta.

Inte i det politiskt korrekta att en kvinna nu för första gången hamnar på högsta posten i svensk idrott utan att vi här kan se, att det går att vinna en match hur många självmål man än gör...

SLÅR UNDERIFRÅN Trots att hon inte har lika mycket erfarenhet som Lars Liljegren tyder mycket på att Karin Mattsson vinner valet och blir ny ordförande i Riksidrottsförbundet.
Foto: BILDBYRÅN
SLÅR UNDERIFRÅN Trots att hon inte har lika mycket erfarenhet som Lars Liljegren tyder mycket på att Karin Mattsson vinner valet och blir ny ordförande i Riksidrottsförbundet.

Du kan knappast ha undgått maktkampen mellan Karin Mattsson, 33, och Lasse Liljegren, 58. Den oskuldsfulla unga kvinnan mot den gamle slipade mannen. Svärmorsdrömmen mot flåbusen.

Men också de stora förbundens marionett mot småförbundens barrikadkämpe.

På söndag ska idrottsriksdagens 207 ledamöter välja mellan de båda kandidaterna, och senaste lägesrapporten - DN i dag, lördag - talar om 82 klara röster för Mattsson, 51 för Liljegren och 74 som ännu inte bestämt sig.

På fredagen möttes de båda i en snabb-insatt extra frågestund, där väl i sak inget nytt kom fram, och där de föreföll överraskande ense.

Liljegren spelade på sina 34 år i toppen på Stockholms idrottsförbund och Svenska Fäktförbundet, medan Mattsson pekade på sin civila LRF-gärning som ledarutvecklare.

Liljegren drog ned mest applåder och fick de flesta skratten under ordinarie matchtid, medan det var Mattsson som efteråt fick varmaste applåden.

Skulle röstat på Liljegren

Ändå kan jag inte komma ifrån att det var Lasse Liljegren som vann och om JAG skulle ha röstat, med bara denna debatt som utgångspunkt, så hade jag lagt min röst på Lasse Liljegren.

För hans erfarenhet, för hans lysande talarförmåga, för hans patos för idrotten.

Dessutom för att hans motståndare, trots hela tio år i styrelsen, faktiskt inte gjort ett enda avtryck i historien.

Det är ju trots allt ingen praktikplats det handlar om som RF-ordförande, och alla självmål Lag Mattsson producerat senaste månaden vittnar om att hon inte är mogen jobbet.

Först mediatränad för RF-pengar av TV4:s Lennart Ekdal. Sedan ett valmanifest med datorhjälp från fotbollsbasen Lagrells fru Yvonne, vilken väl inte varit så märkvärdigt om hon inte redan dessförinnan varit stämplad som en Lagrell-marionett.

Lars-Åke Lagrell hade fått jobbet, om han bara velat, men han ville inte lämna fotbollen.

Alltså nominerades istället Karin Mattsson av fotbollen, Sveriges största tjejidrott som på detta RIM har sju ombud - alla män.

Bakåtsträvande

Kanske också något att fundera över en dag då en stor del av mötet togs upp av idrottens jämställdhetsplan, där tre tjejer - bandyns Jenny Svender, boxningens Bettan Andersson och gymnastikens Malin Eggertz Forsman - vann en grandios seger över den knarrande nuvarande basen Gunnar Larsson och andra bakåtsträvare som ville byta ut ordet "skall" från 1989 års (!) jämställdhetsplan till ordet "bör" i 2005 års.

Som boxar-Bettan då frågade från talarstolen:

- På vilket sätt leder ordet "bör" jämställdheten framåt?

Mattsson eller Liljegren, i morgon avgörs detta viktiga val. Om det nu är så viktigt...

För vilken makt att till exempel fördela pengarna har egentligen en ordförande?

Svar: ingen.

Fördelningen styrs nämligen av sex olika kriterier: 1) antal föreningar, 2) antal aktiva, 3) det lokala aktivitetsstödet, 4) studietimmar, 5) antal kvinnor och 6) ekonomin.