Lasse Sandlin: Med såna vänner behöver man inga fiender...

SPORTBLADET

VÄSTERÅS

Med såna vänner behöver man inga fiender...

På 80-talet var Lasse Liljegren först politiskt sakkunnig och därefter planeringschef i statsrådsberedningen hos Olof Palmes s-regering.

När samme Liljegren denna söndag kastar in handduken och ger upp kampen om att bli ordförande i Riksidrottsförbundet är det lätt att inse, att det var just hans gamla vänner som svek.

Med andra ord: sosseriet.

En efter en rättade de in sig i ledet, de s-märkta, och till slöt var matchen förlorad för den frispråkige, den mest engagerade och den intellektuellt överlägsne av de båda kandidaterna.

Istället får RF genom ännu ett historiskt riksdagsbeslut här i Västerås sin yngsta ordförande någonsin, dessutom den första kvinnan, i Karin Mattsson, 33-årig jämtska som nu har två år på sig att till nästa idrottsriksdag:

1) ...överbevisa oss tvivlare, att hon inte är någon Lars-Åke Lagrell-marionett.

2) ...visa att hon verkligen är den ”lagbyggare” med ”massmedial känsla” som hennes förespråkare talat om.

Hon är demokratiskt vald, och hon ska naturligtvis ha sin chans.

Tio i elva på söndagsförmiddagen, efter 30 inlägg från samma plats, äntrade Liljegren talarstolen och hela maktkampen slutade med att han drog tillbaka sin kandidatur.

Resultat: rena Hallelujah-stämningen och stående ovationer för förloraren, nästan lika kraftiga som för Henke Larsson på Camp Nou tolv timmar senare.

Som någon sa:

– Det var Nelson Mandela-varning...

Då hade Liljegren med ledning av förmiddagens olika inlägg insett, att han aldrig skulle kunna komma ikapp Mattsson. Han valde då att vika ner sig.

Om politikerstyret i Riksidrottsförbundet talade redan tidigare i veckan Bengt Westerberg, den förre folkpartiledaren som nu efter sex år lämnade Riksidrottsstyrelsen för att ägna sig åt Röda korset.

– Det finns en tradition att man ska rätta in sig i ledet, sa han i en DN-intervju.

Min konspirationsteori – för en sådan är det naturligtvis... – om sosseriet som knäckte Liljegren bygger på samma tankar.

Några fanns på plats som ombud, andra var för dagen mer tillbakadragna – men kolla denna imponerande lista på idrottspampar med partiböcker som motarbetat Olof Palmes fd talskrivare:

? Budo- och kampsporten (5 röster) – vars ordförande Erik Åsbrink (s) var finansminister 1996–99;

? Gymnastik (6 röster) – vars ordförande 1993–2004 Inger Båvner (s) är biträdande stadsdirektör i Stockholm;

? Bordtennisen (5 röster, som dock skulle ha splittrats på båda kandidaterna) – vars förre ordförande Ulf Lönnqvist (s) var bostadsminister 1988-91;

? Korpen-Motionsidrotten (7 röster) – vars ordförande Tommy Ohlström (s) är kanslichef på den socialdemokratiska riksdagsgruppens kansli;

? Skridskon (1 röst) – vars ordförande Claes Ljungh (s) varit statssekreterare på finansdepartementet och också var en av sex gäster på Göran Perssons och Anitra Steens bröllop i december 2003.

? Örebro Läns Idrottsförbund (1 röst) – vars ordförande Raul Björk (s) sitter i styrelsen för Örebro socialdemokratiska arbetarekommun.

Lägg därtill den tidigare RF-basen Gunnar Larsson (s) med sin bakgrund som kommunfullmäktiges ordförande och kommunalråd i Göteborg plus fotbollsordföranden Lars-Åke Lagrell, av s-regeringen tillsatt landshövding i Kronobergs län.

Inget lätt lag att besegra.

Det gjorde inte heller Lars Liljegren, men han såg i alla fall till att blåsa in lite syre i den annars så förstockade svenska idrotten.

FOTNOT: Ännu ett historiskt riksdagsbeslut i Västerås... Jag tänker förstås på kung Gustav Vasa båda riksdagar i Västerås, 1527 med beslut om att Sverige skulle bli protestantiskt och 1544 med beslut om arvrikets införande.

Lasse Sandlin